Liztigt

Det är sommar här ännu men det känns i luften att värmen är på upphällning. Något kyligt har smugit sig in i skuggan.

Rätt så tidigt imorse körde jag och Edu en bit upp längs kusten och parkerade bilen precis vid stranden. Jag tog min kopp morgonkaffe där medan jag såg honom dyka ner i det blå.

Sedan rätt så fort började det kurra i våra magar. Dags för lunch!

Sedan lade jag mig mer i sanden ett tag medan Edu och Juni gick på promenad. Mitt huvud snurrar av massa tankar just nu. Och i magen mörk oro. Men precis där och då, försökte jag bara koncentrera mig på sanden och vattnet mellan tårna.