Hej! Vi har just kommit hem från en ”Saltstänkt afton med Kurt Skogberg, Kim & Marianne, Iarnród och Tidens brus” på Lökholmens brygga i Geta. I helgen pågår nämligen festivalen Geta Poesi & Visa och eftersom jag alltid brukar tycka att den är så mysig, så bestämde vi oss för att åka dit. Det blev en jättefin kväll med fina visor och skön irländsk musik. Eftersom jag tidigare har bott på den gröna ön, är jag väldigt svag för musiken och just där på bryggan, en kall sommarkväll, passade den så bra till ljudet av puttrande snipor och ropande sjöfåglar.
Hela gänget
Det var kallt
men vilken vacker kväll.
Marianne och Kim
Lite senare kom Simon Påvals och Henrik Forsell upp på scen. Jag har känt Simon sedan han var liten och jag blev så glad av att höra hans sköna stämma.
Det var också så roligt att höra Catherine Frisk-Grönberg sjunga visor. När hon sjöng ”Så skimrande var aldrig havet” rös jag i hela kroppen av något helt annat än kylan.
Och Ella. Hon är ju bara bäst. Jag blev till och med förälskad i hennes klänning. Vit med svarta rosetter. Vill ha, när jag kommer i sådant igen…;)
Totalt. Ett riktigt fint kvällsäventyr. På vägen hem åkte vi sedan via Rökka och köpte korv. Jag vill ju att Edu ska få smaka på alla ingredienserna av en åländsk sommar.
Liztigt 