Enough said. Romantisk komedi med Julia Louis-Dreyfuss och James Gandolfini i huvudrollerna. Den är absolut inte gulligt romantisk, utan mer realistiskt, jag-älskar dig-som du-är-romantisk, vilket jag gillar. Detta är James Gandolfinis sista roll han gör innan han dör, vilket däremot gör det hela lite sorgligt. Jag är ett stort Soprano-fan.

Nebraska. Denna film såg jag med Carro och vi båda var helt betagna när vi kom ut från bion. Det är en film om att åldras, om drömmar som man inte riktigt blir som man tänkt sig och om allting som finns bakom ett levnadsöde. Den är dessutom jättevackert filmat och en riktig road-movie.

Dallas Buyers Club. Såg jag och Edu förra helgen. Som ni säkert vet fick ju både huvudrollsinnehavaren Matthew McConaughey och Jared Leto i filmen pris på Oscargalan för sina insatser. Jag är alltid lite skeptisk när en film höjs så till skyarna, men måste så här i efterhand säga att jag tyckte riktigt bra om den. Den bygger på en sann historia om Ron Woodroof, som startade ”buyers club” för hiv-smittade i hemstaden Dallas i slutet av 1980-talet. Klubbarna som fanns över hela landet var ett sätt att komma runt läkemedelsmyndighetens förbud mot att sälja alternativa bromsmediciner under epidemins första skräckdecennium. Det är en film som väldigt bra skildrar den sjukes desperata önskan att bli frisk och även läkemedelsbolagens stora makt.