I söndags var det dags för Barcelona marathon och jag och Noemi träffades tidigt för att heja på Edu och Helios.

18.000 personer var anmälda i år, så det var folk överallt

Dessutom var det en fantastisk fin dag. Solig och varm, till många löpares stora förtret.

Det är jättesvårt att se vem det är som springer förbi när man står och tittar länge

men till slut fick vi syn på Helios, som vid 26 km var på gott humör.

Edu var däremot lite tröttare. Värmen gjorde att han fick kramper i benen

och vid 32 km var han nästan redo att ge upp

men det gjorde han inte…utan tog sig i mål.

Stämningen där var helt fantastisk

med peppande musik och små fester som pågick lite varstans.

De här två var glada och helt slut

Vi lyckades till slut ta oss hem och firade med en rejäl lunch. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, om marathons och så. Sunt? Eller helt galet? I dag kunde Edu knappt ta sig upp ur sängen…men glad och nöjd var han.