Jag har aldrig gett upp så många gånger som förra året. En dag kurade jag ihop mig på soffan, med ansiktet mot ryggstödet och ville bara stanna där i samma position för alltid. Vi hade förhållandevis inte försökt så länge. Men det är så lätt att bli besatt.
– Jag orkar inte mer nu, sade jag till Edu. Det händer ju ingenting. Det kommer aldrig att bli något.
Och han lade sig nära intill och viskade:
– Sch! Lugn. Tranquilla. Då är det så.
Det var fredagseftermiddag. Vi hade hela helgen framför oss, solen lyste, det var säkert jättefint ute på balkongen och jag började fundera på vad vi egentligen höll på med.
Under många år har jag levt ett annorlunda liv än många av mina vänner. Flera gånger har det känts som jag stått bredvid, i en parallell värld, och sett på när mina dem och mina syskon fått sina första barn,
andra
och ibland till och med tredje, fjärde…
Glad för dem har jag gått på dop, bröllop, en hel hög med barnkalas och sakta men säkert fått lära känna alla dess nya fina liv runt omkring mig.
Det har varit fint att få vara delaktigt i deras vardag.
Lite sorgligt att står utanför. Som en gäst på besök. Som en birollskaraktär. För det är så det lätt känns när du inte vet vad andra genomgår. När livet för de flesta snurrar kring något som du inte har. Och som du inte vet hur du ska förhålla dig till.
För hur ska man tänka kring barn när ens liv har en annan form? När man inte är säker på vart man är på väg och vad man vill? När kroppen inte fungerar som den ska? När man är i en relation som inte är bra för en? Eller när man är ensam och singel? Och åren går.
Adoption, insemination eller välja att leva ett bra liv utan barn?
Svaret är inte enkelt. Vi människor är alldeles för komplicerade för det. Jag tror inte det finns något rätt eller fel, men för mig var det lättare att bara fortsätta leva
Leva det liv jag fått
och berikade mig själv med allt annat fint.
Alla vackra romaner som finns att läsas och intressanta filmer som finns att se. Alla smågator att undersöka, länder, kulturer att upptäcka, nya människor att lära känna, sånger att gnola på, dansa till, mat att smaka på, alla intressanta samtal att ha tillsammans med sina vänner och viktiga politiska frågor att diskutera.
Och solen fortsatte lysa den där dagen, när jag satt där på soffa och efter ett tag reste jag på mig och steg upp.
– Jag tänker inte missa livet i väntan på något som kanske aldrig kommer, sade jag till Edu. Jag har ett bra liv, som blev helt underbart med dig. Det är all den här lycka som har fått mig att drömma mer… men om det inte fungerar för oss. Då är det så. Då får det vara så.
Han nickade. Log. Det var precis så han tänkte. Och så var det inte mer med det. Vi hade bestämt oss.
Redan följande dag började vi planera veckorna framöver vart skulle vi åka på semester? Vilka vänner skulle vi besöka? Vad mer vad vi sugna på att göra?
Och så småningom.
Efter ett tag, hade vi så fullt upp med allt roligt att vi glömde bort vad vi egentligen hade varit bekymrade för.
Sommaren hade då redan blivit till höst och hösten blev till vinter och en murrig dag fick vi helt plötsligt en överraskning.
Långt inne i mig, bakom mitt klappande hjärta, hade någonting börjat växa.
Vi stirrande först med öppen mun på varandra och förstod ingenting.. I nästa stund bara stannade vi upp och fick viskade fram:
– Är det ändå meningen att vi ska?…
Sedan dess.
Sakta, sakta och väldigt försiktig, har vi börjat tro och förstå att det verkligen är sant. Vi har gått på undersökningar, med miljoner fjärilar i kropparna, mätt och kollat och pratat massor. Och ibland bara känt efter. Hur det rör sig där inne eller på magen som börjar puta ut.
Livet är helt klart märkligt
Mirakel finns överallt.
Barn är ett av dem.
Det finns många fler.
Det vet jag
Och om ungefär fyra månader hoppas jag att vårt lilla mirakel ska vara här.
Liztigt 
Härligt att läsa, särskilt slutorden. Lycka till!
Hälsningar från Island!
Per.
Tack Per! Hoppas allt är bra med dig! Jag är på Åland nu. Alla hälsar!;9 Kram!
Åh, hjärtat, vad glad jag blir för din skull! Stora kramar!
Tack Miina! Vad fint av dig! Stor kram tillbaka!
Underbart! Tårar i mina ögon! Grattis! Paja på magen och på varandra
Tack Sofie! Tack!
Jättefin text, Liz! Stora kramar!
Tack fina vännen! Längtar efter fika med dig! Stora kramar tillbaka!
Grattis, och lycka till med den nya delen av livet! Jag hör till dem som blir väldigt glad för andras skull men fortfarande aldrig känt att jag velat ha det livet själv. Jag njuter av andra mirakel istället.
Tack Åsa och så bra gjort av dig. Som sagt, som jag skrev…livet har så många mirakel. Stor kram!
Underbart Liz!! stort grattis till er!!!
Tack så mycket Ramona! Kram!
Stort Grattis till er båda!!! Jag är så glad för din skull!!! stora krammar
Åh, Andreea! Tack! Hur har du det? Längtar efter att se dig! Hoppas du kommer hem i sommar. Stor kram!
Stort grattis och jättefint skrivet 🙂
Tack så mycket!;)
Åh, vad fint! Grattis!
TACK!
Oj vad glad jag blev för er med din text, Härligt! Grattis Liz! och lycka till! Hälsa din Edu 🙂
Tack så mycket fina du! Och stor kram tillbaka! Jag hoppas du och din familj också har det fint.
följer din blogg och vad härligt,lycka och många kramar Mia
Tack så mycket och roligt att höra att du följer min blogg.
Vilken fin och förnuftig man du har vid din sida, han har så rätt, allt gott till er. Lev här och nu 🙂
Du har rätt Monica! Han är så fin! Och klok;)
Men vad helt underbart att läsa, som alltid när du skriver; men detta var alldeles magiskt. Allt gott till dig, Edu o den lilla, som gjort det fantastiska valet av föräldrar!
Tack så mycket Ann! Dina ord värmer;) Kram!
Lycka till Liz! Din berättelse är så sann. Ibland vill vi för mycket- och när vi kan släppa så händer det. Kram!
Tack så mycket! Och jag tror du har rätt. Ibland handlar det om att släppa taget…Kram tillbaka! Hoppas ni har det bra!
Oj vad härligt! Stort grattis!!
Tack Maria! Och kram!
Så otroligt fint skrivet och beskrivet. Precis så är det…
Säger jag och kramar om mitt andra lilla mirakel.
Önskar er lycka till!
Tack så mycket Agneta! Och hoppas du och dina två mirakel har det bra;)
Hej Liz. Brukar läsa dina texter som för mig är suveräna. Men det här tog priset…Gratulerar! Själv har jag kommit in i följande stadium : morfarsstadiet- och det är helt kanon!
Lycka till ö Torbjörn Engman
PS. Tack för din fina artikel i somras om Visor så in i Norden – rubriken är något man kan njuta av länge. Kul att du känner dina Kumlinge-rötter.
Hej Torbjörn och tack för dina gratulationer! Roligt också att höra att du tycker om mina texter. Det gör mig så glad. Och artikeln i somras var jätterolig att göra. De är en av mina finaste Åland-minnen från i somras. Tack igen! Kram! Liz
Åh så roligt, mysigt, fint och läskigt! 🙂 Ett stort grattis! Kram!
// Therese
Tack fina du! Och du har rätt, både fint och lite läskigt…;) STOR kram tillbaka!
Å grattis!
Tack Eva!
Vad roligt! Du blir en fantastisk mamma tror jag (även om jag inte känner dig men genom bloggen får man ju i alla fall en ganska bra uppfattning). Lycka till med allt. Kram!
Tack Sophie, vad fint av dig att säga det! Jag tror jag kommer säker göra massa fel, men hoppas på att göra en del rätt i alla fall..;) Stor kram tillbaka!
Jättefint Liz! Förstår dig så väl! Fällde en liten tår när jag läste.. 🙂 Önskar er all lycka och välgång! ❤
Tack Anna så mycket! Hoppas du har det bra och att vi ses någon gång snart! Stor kram!
Tack Anna! Hoppas du har det bra! Det var så länge sen vi sågs! Hoppas vi ses snart! Stor kram! Liz
Stora grattis, vad underbart!
Tack Andrea! STOR kram på dig!
Åh blir alldeles tårögd när jag läser! Så himla lycklig för er skull! All lycka!!!!!
TACK så mycket ANNA!
Vad fantastiskt roligt Liz! Önskar er all lycka, kram Åsa
Tack Åsa! Har du kommit hem från er resa nu? Jag hoppas ni hade det bra! STOR kram!
Jag brukar läsa din blogg lite sporadiskt, jag tycker väldigt mycket om ditt sätt att skriva och du sprider så mycket värme med dina inlägg. Jag är verkligen glad att ni ska få ett mirakel! Ta hand om dig och må så gott!
Tack så mycket! Och vad roligt att höra från en bloggläsare. Kram på dig!
Åh vad fint! Massor med grattis och lycka till. Jag känner inte dig men tycker otroligt mycket om din blogg och ditt skrivande.
Tack Malin! Vad roligt att du göra det. Det gör mig så glad och peppar mig att skriva mera.
vad roligt, är så glad för er skull, att ni hittat varandra och skall få ert barn. Stort grattis, hoppas vi kan ses nu nåt, kram!
Tack Erika och ja, vi måste ses. I början av maj kommer jag hem och stannar hela sommaren. Edu kommer i mitten av juni. Jag vill så gärna se er då! Saknar er! STOR kram!
Gratulationer till er båda! Din blogg är så positiv och dina bilder så vackra. Jag ser fram emot att fortsätta att följa bloggen och är verkligen glad för er skull!
Tack Ulla-Karin! Det är alltid lika roligt att höra från dig! STOR kram!
Hej Liz!
Stort grattis 🙂 och hälsningar från Enklinge!
Tack Agneta! Hoppas du haft en skön helg! Kram! Liz
Läste din fina text med en varm känsla inombords, jag är verkligen glad för er skull och önskar all lycka.
Hoppas vi får fortsätta följa er vardag framöver, numera är jag nog rotad till Sverige men drömmer mig ibland tillbaks till när Barcelonas gator också var min vardag för ett tag och det är härligt att ibland skymta en bekant plats i dina fina bilder.
Tack så mycket! Jag blir så glad över dina fina ord.
Å vad roligt! Grattis! 😀 Du skriver och beskriver så bra! Tack för senast också, vilken kul kväll det var på Bagarstugan!
Tack! Och ja, det var en superfin kväll! Och du dansade så bra!!!!
Grattis till ER! nu blir mormor och morfar ännu mer glada!
TACK så jättemycket!