I have something to tell you…

IMG_7445

Jag har aldrig gett upp så många gånger som förra året. En dag kurade jag ihop mig på soffan, med ansiktet mot ryggstödet och ville bara stanna där i samma position för alltid. Vi hade förhållandevis inte försökt så länge. Men det är så lätt att bli besatt.

– Jag orkar inte mer nu, sade jag till Edu. Det händer ju ingenting. Det kommer aldrig att bli något.

Och han lade sig nära intill och viskade:

– Sch! Lugn. Tranquilla. Då är det så.

Det var fredagseftermiddag. Vi hade hela helgen framför oss, solen lyste, det var säkert jättefint ute på balkongen och jag började fundera på vad vi egentligen höll på med.

Under många år har jag levt ett annorlunda liv än många av mina vänner. Flera gånger  har det känts som jag stått bredvid, i en parallell värld, och sett på när mina dem och mina syskon fått sina första barn,

andra

och ibland till och med tredje, fjärde…

Glad för dem har jag gått på dop, bröllop, en hel hög med barnkalas och sakta men säkert fått lära känna alla dess nya fina liv runt omkring mig.

Det har varit fint att få vara delaktigt i deras vardag.

Lite sorgligt att står utanför. Som en gäst på besök. Som en birollskaraktär. För det är så det lätt känns när du inte vet vad andra genomgår. När livet för de flesta snurrar kring något som du inte har. Och som du inte vet hur du ska förhålla dig till.

För hur ska man tänka kring barn när ens liv har en annan form? När man inte är säker på vart man är på väg och vad man vill? När kroppen inte fungerar som den ska? När man är i en relation som inte är bra för en? Eller när man är ensam och singel? Och åren går.

Adoption, insemination eller välja att leva ett bra liv utan barn?

Svaret är inte enkelt. Vi människor är alldeles för komplicerade för det. Jag tror inte det finns något rätt eller fel, men för mig var det lättare att bara fortsätta leva

Leva det liv jag fått

och berikade mig själv med allt annat fint.

Alla vackra romaner som finns att läsas och intressanta filmer som finns att se. Alla smågator att undersöka, länder, kulturer att upptäcka, nya människor att lära känna, sånger att gnola på, dansa till, mat att smaka på, alla intressanta samtal att ha tillsammans med sina vänner och viktiga politiska frågor att diskutera.

Och solen fortsatte lysa den där dagen, när jag satt där på soffa och efter ett tag reste jag på mig och steg upp.

– Jag tänker inte missa livet i väntan på något som kanske aldrig kommer, sade jag till Edu. Jag har ett bra liv, som blev helt underbart med dig. Det är all den här lycka som har fått mig att drömma mer… men om det inte fungerar för oss. Då är det så. Då får det vara så.

Han nickade. Log. Det var precis så han tänkte. Och så var det inte mer med det. Vi hade bestämt oss.

Redan följande dag började vi planera veckorna framöver vart skulle vi åka på semester? Vilka vänner skulle vi besöka? Vad mer vad vi sugna på att göra?

Och så småningom.

Efter ett tag, hade vi så fullt upp med allt roligt att vi glömde bort vad vi egentligen hade varit bekymrade för.

Sommaren hade då redan blivit till höst och hösten blev till vinter och en murrig dag fick vi helt plötsligt en överraskning.

Långt inne i mig, bakom mitt klappande hjärta, hade någonting börjat växa.

Vi stirrande först med öppen mun på varandra och förstod ingenting.. I nästa stund bara stannade vi upp och fick viskade fram:

– Är det ändå meningen att vi ska?…

Sedan dess.

Sakta, sakta och väldigt försiktig, har vi börjat tro och förstå att det verkligen är sant. Vi har gått på undersökningar, med miljoner fjärilar i kropparna, mätt och kollat och pratat massor. Och ibland bara känt efter. Hur det rör sig där inne eller på magen som börjar puta ut.

Livet är helt klart märkligt

Mirakel finns överallt.

Barn är ett av dem.

Det finns många fler.

Det vet jag

Och om ungefär fyra månader hoppas jag att vårt lilla mirakel ska vara här.

IMG_7475

65 thoughts on “I have something to tell you…

  1. Grattis, och lycka till med den nya delen av livet! Jag hör till dem som blir väldigt glad för andras skull men fortfarande aldrig känt att jag velat ha det livet själv. Jag njuter av andra mirakel istället.

  2. Men vad helt underbart att läsa, som alltid när du skriver; men detta var alldeles magiskt. Allt gott till dig, Edu o den lilla, som gjort det fantastiska valet av föräldrar!

  3. Så otroligt fint skrivet och beskrivet. Precis så är det…

    Säger jag och kramar om mitt andra lilla mirakel.

    Önskar er lycka till!

  4. Hej Liz. Brukar läsa dina texter som för mig är suveräna. Men det här tog priset…Gratulerar! Själv har jag kommit in i följande stadium : morfarsstadiet- och det är helt kanon!
    Lycka till ö Torbjörn Engman

    PS. Tack för din fina artikel i somras om Visor så in i Norden – rubriken är något man kan njuta av länge. Kul att du känner dina Kumlinge-rötter.

    1. Hej Torbjörn och tack för dina gratulationer! Roligt också att höra att du tycker om mina texter. Det gör mig så glad. Och artikeln i somras var jätterolig att göra. De är en av mina finaste Åland-minnen från i somras. Tack igen! Kram! Liz

  5. Vad roligt! Du blir en fantastisk mamma tror jag (även om jag inte känner dig men genom bloggen får man ju i alla fall en ganska bra uppfattning). Lycka till med allt. Kram!

  6. Jag brukar läsa din blogg lite sporadiskt, jag tycker väldigt mycket om ditt sätt att skriva och du sprider så mycket värme med dina inlägg. Jag är verkligen glad att ni ska få ett mirakel! Ta hand om dig och må så gott!

  7. vad roligt, är så glad för er skull, att ni hittat varandra och skall få ert barn. Stort grattis, hoppas vi kan ses nu nåt, kram!

    1. Tack Erika och ja, vi måste ses. I början av maj kommer jag hem och stannar hela sommaren. Edu kommer i mitten av juni. Jag vill så gärna se er då! Saknar er! STOR kram!

  8. Gratulationer till er båda! Din blogg är så positiv och dina bilder så vackra. Jag ser fram emot att fortsätta att följa bloggen och är verkligen glad för er skull!

  9. Läste din fina text med en varm känsla inombords, jag är verkligen glad för er skull och önskar all lycka.
    Hoppas vi får fortsätta följa er vardag framöver, numera är jag nog rotad till Sverige men drömmer mig ibland tillbaks till när Barcelonas gator också var min vardag för ett tag och det är härligt att ibland skymta en bekant plats i dina fina bilder.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s