Liztigt

Jag blir förvånad ibland att jag befinner mig här i Barcelona. När jag går ut och går, som i morse, och passerar La sagrada família med den långa kön av turister utanför är det som om jag plötsligt förstår var jag är. I Spanien!? I morse var jag tvungen att bara sätta mig ner en liten stund på en parkbänk och titta. Det finns en trädformad skulptur i mitten mellan två kyrktorn som är min favorit. I trädet som ser ut som en enbuske sitter vita fåglar. En gång var jag inne i La sagrada família och tittade. Pelare växer upp, även här som träd, från marken. Jag föreställer mig att Gaudí ville skapa nästan en slags levande organism, som växer och frodas likt naturen utanför.

Vardagen existerar överallt och därför blir jag så förvånad ibland över att jag bor i Barcelona. En vanlig arbetsdag när jag går upp klockan sex, kokar kaffe, sätter mig framför datorn och skriver, pratar med någon hemifrån på Facetajm en sväng, lyssnar på svenska nyheterna från eko, lagar lunch och sätter mig och jobbar igen så skulle det lika bra kunna vara Mariehamn jag kliver ut i när jag öppnar dörren. Och så kan flera dagar i min vecka se ut. Men jag gillar vardagen och rutiner. De ger mig stabilitet och får mig att känna mig trygg. Sedan är de så sköna att bryta när helgen kommer och man kan släppa loss!