Förra veckan var jag så glad för Carro var med mig och jag med Carro och vi gick på filmfestival. Vi försöker göra det varje år och jag hoppas den traditionen aldrig dör ut. Det är något speciellt med att se filmer som ger en kickar, får en att tänka till, ilskna, bli berörd, förfasas och glädjas. För att sedan däremellan sitta tillsammans med sin goda, goda vän, fika och prata om prata om allt vi sett, men också om livet och allt annat och ingenting. Det är som om man på samma gång blir avkopplad och påfylld. Och enligt mig finns det ingen bättre känsla.

Totalt såg vi sex filmer och mina tre bästa tips är:

Någonting måste gå sönder av den svenske regissören Ester Martin Bergmark

Romantisk, stark och så berörande. Om människor som försöker vara sig själva i ett samhället där det inte alltid är tillåtet att vara den man vill.

Her av Spike Jones

Om en man som förälskar sig i ett dataprogram. Låter helt galet, men filmen är både rolig och allvarlig. Och manuset väldigt välskrivet. Vissa meningar vill jag klippa ut och spara under huvudkudden.

El Rayo av de spanska regissörerna Fran Araújo och Ernesto de Nova

En slags fiktiv dokumentär och road movie om Hassan från Marocko som vill återvända till sitt hemland. Han immigrerade till Spanien för 12 år sedan, men i och med krisen är det svårt att få jobb och han vill återvända till sitt hemland och familj. Planen är att där bli bonde, därför köper han en traktor och börjar köra söderut. Men det visar sig att det inte bara är svårt att ta sig in i Europa, utan även ut…. speciellt om du vill ha med dig en traktor…