När jag fort känner mig uttråkad är det ett tecken på att jag är stressad. Jag har varit hemma i fem minuter i soffan och börjar fundera på vem jag ska ringa, vad jag behöver kolla på internet, om jag borde hitta på något skoj på kvällen, trots att jag varit borta hela dagen. Det handlar om en slags uttråkad rastlöshet. För vad jag än sedan gör, så känns det inte bra. Det är som om jag inte kan landa i någonting, utan som om jag hela tiden måste skynda vidare till nästa sak, som kanske är roligare och får mig att känna mig bättre.
När jag kom hit till Barcelona för en vecka sedan var det dem här känslorna jag hade. Efter att ha jobbat som en galning både dag och kväll och däremellan försökt hinna träffa fina personer och ha koll på mitt eget företag under jul- och nyårsdagarna var det nästan som om jag svävade över marken och det kändes helt omöjligt att sätta sig ner i soffan och inte göra någonting. En mycket snabbare rytm har satt sig i kroppen och då tar det emot att sänka pulsen igen.
Men man måste göra det. Man måste på något vis sätta sig ner och tvinga sig själv att ta det lugnt, hur uttråkad man än känner sig.
Walter Isika, läkare och forskar vid stressforskningsinstitutet i Sverige, förklarade i ett program jag hörde på P1, att hjärnan inte tycker om att ha tråkigt, men att när vi känner oss uttråkade, så går vi in i ett viloläget, där mycket pågår fastän vi inte får intryck utifrån. Vi dagdrömmer, tänker oss bort, går kanske in i ältande processer, men vi blir även mer kreativa.
Och det är det som jag tycker är så bra och så häftigt på något vis. Varje gång jag tvingar mig att sänka rytmen, gå på en lång men väldigt långsam promenad, släppa jobbet helt och hållet, sova länge, slötitta på en film, strunta och svara på mejl och meddelanden på FB i några dagar, lägga mig i soffan och läsa en bok, inte boka in några möten eller ”roliga” saker och liksom släppa kontrollen över vad som pågår i omvärlden, så kommer lusten tillbaka. Det börjar pirra i kroppen och jag blir sugen att göra saker igen. På riktigt. Nya idéer ploppar upp och jag fylls av energi. Det är en underbar känsla. En känsla jag aldrig vill vara utan.
Bilderna kommer från bloggen lolitas.
Tack för påminnelsen.
Meditation är ett bra och konkret verktyg 🙂
Åh, så bra att bli påmind om det! Jag vet inte om jag någonsin har kopplat ihop det på det viset. Ska absolut testa. Jag är ju den där som aldrig stannar upp, men precis som du beskriver – ändå inte känner mig tillfreds… Stor kram!