I onsdags var det dags för vårt tredje bodega-besök och denna gång besökte vi den ekologiska vingården Enima.

De gör inte enbart ekologiska viner, utan har ett ekologiskt tänk när det kommer till hela anläggningen. De tar tillvara på alla biprodukter under vintillverkningens gång och omvandlar det till biobränsle.

Vi fick gå på en rundtur med Maria

som inte bara berättade om deras gård utan om hela vinets historia i Ribera del Duero.

Hon förklarade även varför lutningen av flaskan är viktiga när man tillverkar mousserande vin

och de olika flaskornas färg och storlek.

Där fick jag smaka på ett ekologiskt, vitt, alkoholfritt vin som var riktigt gott. Det smakade inte saft som många alkoholfria viner gör.

Direkt därefter hade jag en inbokad intervju med denna kloka man, som jobbar för de institut i Ribera del Duero som ser till att alla viner håller sin höga standard. Han åker alltså runt och kontrollerar de olika vingårdarna för att se att de inte odlar för mycket mängd vindruvor och för att se till att allt smakar som det ska.

Jag och Edu fick följa med till vinprovarsalen och sen berättade han för oss

om alla olika viner man kan pröva på i Ribera del Duero. Det intressanta han sade var att klimatförhållandena i området egentligen är för hårda för vinodling. Men för att få ett riktigt gott vin måste livet vara tufft för vinrankorna. När de lever på gränsen hela tiden, blir vinet som bäst.

Glada, mätta och nöjda av all information åkte vi tillbaka till vår lilla by där vi bor för att ta det lite lugnt en stund.

Lite senare på kvällen knackade våra stuguthyrare på dörren. De ville visa oss någonting riktigt, riktigt fint.

nämligen släktens gamla bodega i byn. Denna bodega påminde inte alls om de bodegor vi sett under veckan utan är från den gamla goda tiden då varje familj hade sin egen bodega där de förvarade gårdens vin för hushållsbruk.

Många vingliga trappsteg ner i mörkret endast upplyst av stearinljus kom vi ner till ett litet rum

med två stora vintunnor i ek. Här brukar de samlas för en bit mat speciellt på sommaren när det är 40 grader varmt ute. Bodegan har nämligen alltid en temperatur på runt 18 grader.

Det kändes som vi fått se en riktig skatt.