Jag har precis hunnit packa upp väskorna och sätta på en tvättmaskin när det var dags för bokklubben i går kväll hemma hos Anna. Alla är så snälla och försöker anpassa träffarna efter när jag är hemma, så än så länge har jag inte missat en enda gång.
Nu senast hade vi läst boken ”Örfilen” av den australiensiska författaren Christos Tsiolkas. Den fick betyget 3 av 5 från bokklubben. Flera tyckte det var en helt okej roman, men inget mästerverk.
En solig eftermiddag vid en grillfest i en förortsvilla ger en av gästerna en trotsig treåring en örfil. Barnet är inte hans son. Örfilen delar umgängeskretsen i olika läger: de som tycker att den är ett grovt övergrepp och de som tycker att incidenten var en bagatell. När pojkens föräldrar bestämmer sig för att göra rättssak av det fördjupas konflikten. Romanen handlar mycket om moral och principer, men är allra främst en samtidsskildring av livet i Australien.
Det jag tyckte var bäst med boken var personbeskrivningarna och hur författaren genom att växla berättarperspektivet mellan de olika karaktärerna gör att man som läser inser att det inte är så lätt att avgöra vem som har rätt eller fel. Kanske har alla fel.
We just read ”The Slap” in the book club. It got 3 points out of 5.
Den läste vi också just i vår bokcirkel. Vi gillade den rätt mycket, men tyckte att de olika berättarperpektiven haltade lite…
Vad roligt att ni också läst samma bok. Håller med dig om berättarperspektiven.