I helgen var jag på bio och såg filmen ”Before Midnight” som jag velat se så himla länge och den var lika bra som jag hoppades att den skulle vara.

Filmen är den tredje i en fristående triologi. Den första ”Before sunrise” eller ”Bara en natt” på svenska såg jag åtminstone 10 gånger när jag gick i gymnasiet. Den handlar om en amerikansk kille och en fransk tjej som träffas på ett tåg på väg till Wien.

De får ett dygn tillsammans och som tittare får man följa med i deras tafatta försök att lära känna varandra. Det är så romantiskt, men inte på ett fånigt vis. Dialogen är helt fantastiskt bra skriven.

I den andra filmen ”Before sunset” möts de tio år senare. Karaktärerna har blivit tio år äldre och även skådespelarna. Dessutom jag när jag såg filmen, vilket gjorde det hela väldigt intressant. Det var som att växa med den.

Han har blivit författare och hon söker upp honom när han är på en bokturné i Paris. De pratar, pratar, pratar och blir förälskade igen.

Nu  i tredje filmen är de ett par på riktigt, lever i Frankrike och har barn och vardag och allt det där.

Det är sommar och de är hos vänner i Grekland på semestern. Filmen är gjord i samarbete med de grekiska filmhipsters som ligger bakom ”Dogtooth” och ”Attenberg. Filmer som jag och Carro såg på filmfestivalen Midnight Sun Filmfestival i Sodankylä. Det roliga är att vi då träffade kvinnan i mörkt hår på bilden, som även är en av regissörerna bakom.

I denna film får inte en välvillig present från de grekiska vännerna avsedd effekt. En barnfri hotellnatt inklusive vinflaska och parmassage…

Bråket de har är så igenkännande så det är skrämmande. Och återigen, dialogen är så otroligt bra skriven. Jag vill kunna skriva så.

Gå och se den, säger jag bara, om ni gillar äkta filmer om det verkliga livet, som jag.