Det här med födelsedagar. Det är en himla märklig känsla att passera en datumgräns som bara består av siffror, men ändå har ett starkt symboliskt värde. Runt midsommar när månen var som fullast fyllde Edu 40 år. Vi har firat det i omgångar.

Den 23 juni på riktiga dagen blev det en riktig fest. Edu började morgonen med att springa 25 kilometer upp för ett högt berg och jag retade honom för en uppenbar 40-årskris…;)

Sedan tog vi med honom på äventyr i trädgården kring huset

Där fick han smyga runt bland träd och buskage i jakt till introt av Mission Impossible

Vi hade nämligen satt ihop en lite skattjakt med kluriga frågor och svar

I mål vid poolen väntade dessa två med kaffe, tårta och champagne.

Jag tänkte på hur viktigt det är att få fira födelsedagar i sällskap med de man tycker om.

Sedan blev det fest och Edu blev så glad över sitt nya förkläde.

Jag hade lagat en citrontårta med jordgubbar och

Carro var på danshumör.

På kvällen hyrde vi cyklar och begav oss ut på en liten tur i området.

Besök i den pittoreska stenbyn Peratallada

Vi alla var så hänförda över hur vackert det var där.

Jag blev förtjust i kvällsljuset

Och alla vackra olivlundar vi passerade på vägen.

Kvällen avslutade vi sedan på favoritrestaurangen Can Dolc i byn Sant Feliu de Boada.

Jag nöp mig i armen flera gånger för vi hade det så fint.

När det var dags för dessert fick vi två tårtor med ljus i. Efter tolvslaget var det nämligen Björns födelsedag.

Han fyllde inte 40 år, utan bara 39. Men vad gör det att fira ett år i för väg. Då har man det ju gjort sen.

Two days after midsummer it was Edu:s birthday and we had a really nice party with a treasure hunt, a bicycle tour and dinner at Can Dolc in Sant Feliu de Boada.