Det är två år sedan du kom. 

Min älskade Hjalmar.

Jag kommer aldrig att glömma den kvällen. 

Allt blod! 

Det var som om livet höll på att rinna ur mig. 

Men det är länge sedan nu och varken du eller jag är sköra längre.  

Din busiga blick. Din växande vilja. Du blir två år i dag och du blir hela tiden din egen lite och lite mer. 

Jag ser din eftertänksamhet och vilar i ditt lugn. Rofylldheten du alltid haft. 

För din födelse var tuff. Men allt annat med dig har varit så enkelt. 

Alla dina varma kramar och dina små, försiktiga händer. 

Så mycket självklar kärlek i mitt liv, vet jag inte om jag någonsin haft.  

Januari är lika kylig som alltid. 

Livet ibland tufft. 

Men när är tillsammans med dig och din syster hör jag till de allra rikaste och lyckligaste. 

Till de som inte behöver bekymra sig. 

Jag har allt.