Liztigt

I dag var jag beräknad att föda, men det verkar inte som om någonting är på gång. Det förvånar mig inte. Med Juni gick jag över 16 dagar och till slut fick de sätta igång mig.

Ändå känns det lite frustrerande. Främst för att jag skulle vilja att förlossningen börjar naturligt denna gång.

Dessutom är det ett sådant konstigt vacuum att befinna sig i. Att inte veta när och att inte kunna planera någonting. Det är få saker i livet som är så.

Jag tänker på samma gång att det är en bra övning. Att i detta tillstånd som leder till någonting fint, tillåta sig själv att släppa kontrollen.