Nu är vi alla på gång igen. Puh! Vilka dagar! Inte bara Juni blev sjuk utan även många runt omkring oss. Av någon konstig anledning klarade jag mig, vilket jag är så tacksam för. Det är mycket lättare att bära omkring, trösta och ta hand om när man själv är frisk. 

Det tog nästan en vecka innan Juni började äta och dricka igen och jag var så orolig. Hennes kropp är så liten. Fastän vi gav febernedsättande hade hon 40 graders feber, men till slut vände det och nu skrattar hon och busar igen. 

Lustigt nog är det dags nu att åka tillbaka till Barcelona igen, så det blev en väldigt konstig vistelse den här gången. Vi hann knappt träffa någon eller göra något men huvudsaken är att Juni är frisk igen. 

Och som tur är har jag fått lite jobb gjort som det var bråttom med, tack vare mamma och pappa som varit mina hjältar de här dagarna. Nu ska det bli skönt att åka och krama om Edu som även varit orolig och inte kunnat göra något så långt bortifrån. 

Och nu fortsätter vi att ses här på bloggen. Den är på gång som vanligt igen.