Vi har varit utanför stan i helgen och i lördagskväll satt jag utanför vår lilla stuga på campingen och jobbade. Inne i sovrummet låg Juni och sov för natten trodde jag…hon sov så sött tio minuter tidigare när hade lagt henne.
Men så kom en fransk kvinna förbi och sade: ”Vet du att din bebis står i fönstret och vinkar åt folk som går förbi.”
Jag bara: ”Va!”
Och så gick jag in i sovrummet. Där hittade jag Juni stående i sin säng framför fönstret, gardinen bortdragen och hon med huvudet ovanför karmen kikandes på folk. Som tur nådde hon inte så högt upp… annars hade hon kunnat trilla ut. Det var inte långt till marken, men ändå.
Hon är just nu så busig och livsfarlig. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne, men i magen kände jag skräck för vad som kunde ha hänt. Nu måste vi säkra alla fönster och dörrar, var vi än är. Jag är så tacksam för att ingenting hände.

Den franska tanten hade även tagit kort på Juni som jag fick. Hon hade underhållit dem ett bra tag! 😉