Jag har två nya idoler och hjältar! Marie- Louise och Agnetha, tyvärr vet jag inte deras efternamn men Marie-Louise är från Enköping, har haft mjölkkor hela sitt liv, jobbat extra i receptionen i en simhall, är nu pensionerad, har tre barn och sex barnbarn, en hjärtsjuk man och åker varje år till södra Frankrike för att hälsa på en gammal granne som har ett hus där. Agnetha är från Eskilstuna, stannade hemma när barnen var små med låg pension som följd, har jobbat som annonsförsäljare på en tidning, varit utbränd, njuter nu av varenda liten detalj, har två söner, sex barnbarn, vann en gång en jorden runt resa på Bingolotto och såg hela världen på tre veckor.

På min resa hem hade jag turen att sitta bredvid dem. Eller Agnetha satt egentligen på andra sidan gången men när hon fick reda på att jag var flygrädd bytte hon plats med sin man och satte sig bredvid mig och Marie-Louise. De kände inte heller varandra men de försökte göra allt vad de kunde för att hjälpa mig.
“Lugn, vi sitter här bredvid dig och håller dig i handen”, ” Det är okej att vara rädd”, ” ta ett djupt andetag, så ja med hela magen”, “Det är så där att bli mamma. Man känner ett sådant ansvar och är full av hormoner” och ” du är nog inte ensam om att vara rädd efter den där hemska olyckan”, sade de, tog min hand, tittade mig rakt i ögonen och utstrålade en sådan medmänsklighet att jag nästan trodde att någon hade skickat mig två änglar. De busade även med Juni, vaktade henne när jag gick på toa, försökte få mig att skratta och tänka på annat med berättelser om deras liv och olika galna resor de varit på. Och sedan när vi flög över Alperna och hela planet skakade av turbulens sade Agnetha ” Men oj, så vackert det är! Titta Liz, du får inte blunda och missa utsikten!” 

Och på det viset. Sakta men säkert men säkert tog vi oss framåt och plötsligt var det dags för landning. När vi klev ut planet sa jag ” Tack, Tack, Tack” och gav dem en stor, stor kram. Men det kändes inte tillräckligt för jag kan nästan inte förstå att det finns så fina människor där ute. Godhjärtade, omhändertagande, osjälviska, kloka och som ger utan att förvänta sig något tillbaka. 

Det är dessutom inte första gången tanter hjälper mig på det här viset. Genom åren har flera olika starka, levnadsglada och hjälpsamma tanter kommit in i mitt liv när jag som mest behövt det. Varma, trygga äldre damer som stått stadigt på jorden och hållit min hand. Jag vet inte vad det betyder, bara att jag skulle vara superstolt om jag en dag blir som dem. De är så erfarna, känslomässigt medvetna och orädda för att visa sig svaga och trötta på att tänka på vad alla andra ska tänka och tycka. De är så coola!