Nu är jag tillbaka i Barcelona. I går skrev jag en sex timmar lång tenta i spansk grammatik och oberoende hur det går, så känner jag mig väldigt nöjd just nu. Jobbet är under kontroll, kursen är avklarad och jag har äntligen lite tid att slappna av och fundera över hur det nya året ska se ut.
Jag har sett att det kommit en hel del nya läsare och därför tänker jag att det skulle passa utmärkt att nu titta på året som gått. Vi börjar med jan-mars:
Nyår firades hemma hos Lina och Janne på Öhbergsvägen och så många var där: Åsa, Stefan, Johanna, Thomas, alla barnen, Carro, Heidi, Björn och Edu. Jag minns att det var så roligt att ha alla samlade.
Minns ni hur mycket snö och is det var då? Det blev lite mildare vid nyår, men innan dess hann jag och Edu både med att skrinna och åka skidor.
Sedan åkte Edu tillbaka till Barcelona och jag stannade kvar på Åland och jobbade på Ålandstidningen i några månader till.
Min artikel om Lasse Hallström publicerades i Filmjournalen och det kändes så roligt att vara på gång lite grann med mitt företag på sidan om mitt vanliga jobb.
Isen var både tjock och fin och det blev en hel del skridskoåkning med syskonbarnen. Åsa och Renée hade med sig kanelbullar och kaffe och vi hade en liten picknick där ute. Ingenting smakar så gott som kaffe och fika i snö och sol.
Flera veckor senare hade jag till slut bestämt mig: Jag skulle sluta på mitt jobb på Ålandstidningen, testa livet som frilansjournalist och åka till Barcelona. Jag var så rädd, så glad och så förväntansfull. Då var det så skönt att en kväll få gå ut och äta middag en kväll med finaste Johanna, Lina och Åsa och prata om allt som pågick i huvudet.
Väldigt glad blev jag också över att Ålandstidningen ville fortsätta sitt samarbete med mig. Jag blev deras lördagsredaktör på frilansbasis och pendlar numera mellan jobb, familj och vänner där och mitt liv här. Ett utmärkt kombination, tycker jag, där jag får det bästa av två världar.
Sista kvällen ordnade även gänget en avskedsmiddag för mig på Texas Long Horn. En fin och lite nostalgisk kväll.
Och bara två dagar senare befann jag mig här. I vår lägenhet i Gracía i Barcelona. Det kändes så rätt och jag började genast köra igång lite olika jobbprojekt och göra mig hemmastadd.
Noemi och jag började träffas en gång i veckan på olika mysiga kaféer för prat på spanska och engelska.
Jag började skriva för olika, nya tidningar
och Edu och jag bara njöt och njöt massor av att äntligen få vara tillsammans i vardagen. Här är vi i en liten by utanför Barcelona och grillar calzots. En riktig katalansk specialitet som är så gott så gott.
I trädet utanför vår lägenheten byggde en liten fågel ett bo och vi döpte henne till Lola. Jag följde hennes liv varje dag och blev lite förälskad. Det kändes lite som om hon och jag var inne i samma fas på något vis.
Och så kom våren på riktigt redan i mars och jag blev helt hög på sol och ljus.
Påsken firas inte lika stort i Barcelona som i exempelvis Sevilla med ett litet processionståg fick vi se och sen det allra bästa: 
Carro kom hit!
Jag gick och kramade på henne hela påsken!
Lite lustigt nog, tog jag och Edu sedan en stort kliv tillbaka till vintern. Pyréneerna låg täckta av snö och vi blev sugna på att åka slalom.
Två timmars bilkörning och det kändes som om vi var i Alperna. Det är det här som jag älskar med Barcelona. Närheten till all slags natur: Sol, hav, bad, berg….och skidåkning.
Och så fortsatte vardagen…
Vi var och tittade på en skön flamenco-konsert
Jag hittade värsta stora vintagebutiken, full av klänningar…
Edu och Helios sprang sitt andra marathon i Barcelona
och jag upptäckte restaurangen Tapeo som serveras världens godaste efterrätt:
Chokladmousse med olivolja och salt! Mmmmm…..;)
Var får man tag på Lasse Hallström-artikeln ? Ser väldigt intressant ut.
Vad roligt att du vill läsa den. Tyvärr vet jag inte var du får tag på den. Jag tror du måste kontakta filmjournalen. Här kan du få kontaktuppgifter till dem: http://www.filmcentrum.fi/
Får man fråga, hur träffades du och Edu?
Enligt tips på din blogg åt vi chokladmousse med salt och olivolja på nyår, fantastiskt gott!
Åh, vad roligt att ni prövade det Åsa! Och framför allt att ni tyckte om det…;)
Hmmm, hur jag och Edu träffades är faktiskt en liten lustig historia. Jag har länge varit med i couchsurfing. Du vet, en organisation där folk får komma och sova på ens soffa gratis. Det var ett sätt att pigga upp min vardag lite, när jag bodde på Åland, att folk från hela världen kom på besök. Men jag åkte faktiskt aldrig själv och bodde på soffor tills en dag när jag och Carro bestämde oss för att åka till Barcelona. Jag åkte dit några dagar före och bestämde mig då för att testa Couchsurfing. Jag fick tag på en person som verkade schysst, men tyvärr var huset redan fullt av gäster. Men av dem fick jag numret till en annan couchsurfare som de lovade var jättesnäll. Jag letade upp adressen och åkte dit. Det var Edu som öppnade…
Redan första natten satt vi uppe och pratade i flera timmar. Sedan när Carro kom ner följande dag övertalade jag henne att vi skulle stanna kvar hos honom. Hon hade hört redan när jag ringde henne på flygplatsen att något var på gång.
Efter tre dagar kysste han mig medan Carro var på toaletten…;)
Men åh! Den storyn tycker jag förtjänar ett eget blogginlägg!
Ja, det har du nog rätt i…;)
Jaaa! Jag tillbringade natten med att skriva sex sidor om hur kärleken ramlade över mig i somras. Det är inte tänkt för publicering, men oj vad trevligt det var att återuppleva alla de där ögonkasten 🙂
Åh, det låter jättehärligt!;)