När vi var fem år kom Åsa och jag till frissan och de frågade: Hurdan frisyr vill ni ha?

Åsa sa: Snagg!

Och jag var så blyg, så jag vågade inte säga någonting. Därför klippte de även kort kort på mig.

Det enda jag minns sen är att jag grät hysteriskt i bilen på väg hem.

Jag vet inte om denna historia fick mig att bli besatt i hår, men den pinsamma sanningen är att det är jag. Jag kan ha fläckar på klänningen, hål i strumpbyxorna och trasiga skor på fötterna. Men håret bryr jag mig alltid om och jag önskar jag kunde bry mig mindre.

Det är ju bara hår, eller hur?

Här är hur som helst en fin frisyr:

Bilderna kommer från den  inspirationsbloggen A cup of Jo.