Igår kom jag hem och jag skrek näsan högt när jag såg det isblå havet och alla vitsippor! Jag tror naturen man föds i aldrig lämnar en. Den bor intuti. Det är även något speciellt med ljuset och alldeles underbart att krama om alla.
Direkt igår kväll var det dags för Pecha Kucha. Så mycket folk och så nervöst. Men Nipå hade ordna allt så bra och alla var så snälla. Vänliga ansikten, varma applåder. Efteråt träffade jag på flera läsare som gav mig kramar och peppade ord. Sådant värmer långt in. Tack för det fina ni!
Nu snart ut och riktigt känna på luften. Gruset knastrar under fötterna och Åsa och Stefan håller på röker abborrar till middag! Hemmaidyll när det är som bäst.
I am home on Åland island with my family and my friends. The spring has just arrived here. Its so beautiful!
Liztigt 
Lämna en kommentar