Barn

Mexikanskt

/ Liz Lindvall / 2 Comments

Igår fick jag och Edu den utmärkta idén att vi skulle lägga barnen i vagnen och sedan gå ut och äta med dem sovandes i vagnen bredvid oss, när värmen lagt sig lite grann. Det är över 30 grader här just nu.

Planen var bra. Vi borsta tänderna på dem, läste bok och Juni och Hjalmar tog på sig pyjamas och nattlinne och allt och kröp sedan upp i dubbelvagnen för att sova. Och så rullade vi iväg.

Men ja, det enda problemet var att detta ju var så spännande för dem att de inte ville sova. Så det slutade med att vi blev fyra runt bordet. Två med pyjamas på.

Inte riktigt som vi tänkt, men supermysigt! ❤️

Vår i luften

/ Liz Lindvall / 1 Comment

Vädret är väldigt omväxlande här i Barcelona. Ena stunden behöver man ha vinterjacka på sig på morgonen för att inte frysa. Nästa stund går man i t-shirt och är väg på stranden.

Oavsett är våren helt klar på väg och i fredags firade vi detta med en vårfest på Junis förskola.

Det var soligt och fint ute på gården och de hade gjort så fint med pappersblommor överallt.

Det var dessutom knytkalas och alla tog med sig något typiskt från deras hemländer. Vi hade med oss kanelbullar såklart och jag var så nöjd för de gick slut i ett nafs.

På förskolan gör de olika odlingsprojekt

och det var kul att få se allt som Juni berättat om hemma.

som klätterställningen

och trädet med lappar på.

Hjalmar stortrivdes också och lekte i sandlådan och lekstugan och ja, lite överallt.

Eftersom Junis förskola är flerspråkig. Både spansk och engelsk är familjerna från jordens alla hörn. Här är mina kära “mammor” som jag hängt med hela vintern. Fina Nicole från New York, Magalie från Frankrike, Camille från Barbados och Hend från Tunisien.

Nicoles Amelia.

och många andra mammor och pappor.

Där var såklart även Junis lärare Mariona och Camille. Mariona pratar spanska med barnen och Camille engelska.

Jag försökte prata med de andra föräldrarna och på samma gång ha koll på Juni och Hjalmar. En fin dag och en perfekt start på helgen.

Hjalmar 2 år

/ Liz Lindvall / 2 Comments

Det är två år sedan du kom. 

Min älskade Hjalmar.

Jag kommer aldrig att glömma den kvällen. 

Allt blod! 

Det var som om livet höll på att rinna ur mig. 

Men det är länge sedan nu och varken du eller jag är sköra längre.  

Din busiga blick. Din växande vilja. Du blir två år i dag och du blir hela tiden din egen lite och lite mer. 

Jag ser din eftertänksamhet och vilar i ditt lugn. Rofylldheten du alltid haft. 

För din födelse var tuff. Men allt annat med dig har varit så enkelt. 

Alla dina varma kramar och dina små, försiktiga händer. 

Så mycket självklar kärlek i mitt liv, vet jag inte om jag någonsin haft.  

Januari är lika kylig som alltid. 

Livet ibland tufft. 

Men när är tillsammans med dig och din syster hör jag till de allra rikaste och lyckligaste. 

Till de som inte behöver bekymra sig. 

Jag har allt. 

Julmys, vänskap och livshistorier

/ Liz Lindvall / 1 Comment

Hej på er! Hur har ni det? Här jobbar vi på julkänslorna varje dag och de är faktiskt nästan på topp just nu även om jag är helt slut efter en sömnlös natt med Hjalmar, som är så förkyld stackarn.

Igår var mina rätt så nyfunna vänner Camille och Nicole över på julfika och julpyssel hemma hos oss. Camilles son Miles går på Junis förskola och även Nicoles dotter Amelia.

Camille kommer från Barbados och Nicole från Texas och New York och det är en av de bästa sakerna med Junis förskola, tycker jag. Den kulturella mångfalden.

Nicole tog med sig pumpapaj som hon bakat till Thanksgiving och jag bjöd på pepparkakor och glögg. Vi pratade om hur det är att växa upp på Barbados, på Åland och i Texas medan barnen sprang omkring och lekte kurragömma.

Förra veckan var Sophie, en annan av Junis dagiskompisar hem till oss. Hennes mamma är från Brasilien och hon berättade om livet i staden Victoria. Om trafiken, bullret men även om de paradisiska stränderna, kakorna hennes mamma brukar göra till jul och hur hon drömmer om att en dag öppna upp ett kafé.

En annan dag sprang jag in i Hend, ännu en trevlig mamma på förskolan. Hon kommer från Tunisien men bott många år och jobbat som reklamare i Paris.

Vi tog en kaffe och jag fick reda på att hennes syster bor i Stockholm. Sedan berättade hon om hur länge hon och hennes man kämpat för att få barn och vad den kampen gjort med henne.

Alla dessa liv och livshistorier. De fascinerar mig. Och det fina är att föräldraskapet liksom för oss samman..

För känslorna och funderingarna kring att vara mamma eller pappa, kärleken till våra barn och deras behov, ser rätt så lika ut varifrån vi i världen än kommer. ❤️

Ps! Nu är det apelsin-säsong här! 🍊

Vardagslivet med barn i Barcelona

/ Liz Lindvall / Leave a comment

God morgon på er! Så här pigg var Hjalmar i lördags när vi på morgonen åkte för att handla veckans frukt och grönsaker på en marknad i en by nära Barcelona.

När vi är hemma på Åland brukar morfar i smyg låta honom smaka lite på hans kaffe och

nu är det roligaste han vet att låtsas dricka kaffe och även låtsas snarka, (som Edu;)

Vi hade en jättefin morgon där i byn.

Här är Juni och Edu i full fart med att plocka grönsaker och frukt. Juni har det fortfarande tufft på förskolan men vi kämpar på och ibland smyger det fram att hon gillar saker hon lär sig där som att exempelvis räkna antalet paprikor i påsen och sådant. Jag hoppas vi snart ska kunna lämna en dag och hon ska känna sig trygg i avskedet.

Oavsett, vi är så himla nöjda över att ha hittat denna grönsaksmarknad. Halv priset från inne i stan och direkt från de ekologiska bönderna.

De sålde färsk honung också så nu har vi en stor bytta hemma att ringla över morgonyoghurten.

Och så sålde de ballonger till förmån för bröstcancerfonden. Även här är oktober rosa-bandet-månaden.

Efteråt körde vi in på en skogsstig och åt vår medhavda picknick till lunch. Eller mest var de Edu och jag som åt. Juni har de senaste dagarna inte haft någon apetit. Jag tror hon burit med sig något magvirus eller liknande från förskolan.

Igår däckade nämligen Hjalmar i magsjuka och fick knappt behålla någonting. Jag ska inte gå in på detaljer men oj, oj vilken dag. Jag tror Juni också haft något men att viruset påverkade Hjalmar mer.

Vi får ser hur vi andra klarar oss. Så ja, det var en liten rapport från vardagslivet här. Nu måste jag jobba på ifall att det blir fler sjukdagar i veckan. Kram! Hoppas ni har en fin dag! ❤️

Om att skola in på dagis

/ Liz Lindvall / 1 Comment

Ljusa färger och matchande textiler. En mysig innergård med en lekstuga och odlingslådor där barnen får lära sig gräva i jorden och se små frön växa.

Jag vet att hon har det bra men när min kind smakar salt efter att jag lämnat henne och hon skakar i min famn, säger “mamma gå inte. Jag vill vara med dig.” Då vet jag inte.

De tror inte på inskolning här, men leende pedagoger intygar mig att hon slutar gråta sen. När dörren stängs och jag inte längre är där. Men är det faktiskt rätt att ignorera mina och hennes känslor och gå?

På kvällen kommer frågor och funderingar: ” Varför måste man gå på förskolan mamma? ” Jag tycker inte om att vara där. De säger åt mig hela tiden vad jag ska göra. Barnen skriker så!” Jag vill leka när jag vill.” “Hemma.” “Jag saknar dig.”

En dag blir det bättre. Och då har hon växt. Inuti sig själv. Och blivit bättre anpassad till vårt samhälle och vad som krävs sen. Det är min enda tröst när jag instinktivt vill skrika att det är något omänskligt med institutioner, ta henne därifrån och bara gå hem.

Kanske är det jag som är problemet. Jag vet ju att jag måste jobba. Att livet och samhället ser ut så här. Och jag vill ju jobba. Det finns så mycket intressant att göra. Precis just nu.

Men jag är inget vidare bra på att gå emot min modersinstinkt. Lämna mitt barn på en okänd plats och gå därifrån när hon ropar på mig.

När jag pratar med andra pappor och mammor säger de likadant. Det är tufft. En pappa jag inte känner kramar om mig utanför den stängda dörren. “Jag vet. Förra hösten grät jag varje morgon på toaletten på kontoret efter att ha lämnat henne. De tog till jul innan allt var bra igen.”

Jag nickar. Nu är det oktober.

Plötsligt har jag en stor tjej på 4 år

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Jag tänkte jag ska berätta lite för er vad vi gjort i sommar. Största höjdpunkten när vi nästan precis kommit till Åland var Junis födelsedag.

Tänk, jag har redan en stor tjej på fyra år! Min Juni. ❤️ Det är som alla säger. Det har gått så fort. På samma gång känner jag mig nästan som att åren före henne var som i ett annat liv.

Eftersom hon är född den 6 juli, mitt på sommaren, har vi hittills firat alla hennes födelsedagar på Åland. Så även i år, men det så fina denna gången var att Edu kom dagen innan

tillsammans med hans mamma, Junis farmor. När man lever som vi i två världar, saknar man alltid någon, men i år på Junis födelsedag hade hon bägge världar tillsammans och det gjorde mig så glad.

Födelsedagen började med frukost på sängen och

Och sång och presenter och kramar av både mormor och farmor

morfar och Hjalmar

Och jag och Edu förstås.

Sedan var det dags att fixa tårtan

och dekorera fint. Sommarens värme hade ännu inte kommit då men det var ändå uteväder med en somrig känsla i luften.

Och mitt i allt var kalaset igång.

Farmor, moster Renee, mormor och Heidi

Min farmor, morfar, moster Åsa, Lina och moster Renee.

Heidi, Johan och gudmor Carro.

Pappa och farmor

Alla kusiner, Johanna, Hanna, Nora och många fler som inte fastnade på bild.

Så himla fin dag och bästa kärleksfulla starten för vår långa, härliga sommar på Åland.

Större än mig själv

/ Liz Lindvall / 1 Comment

Inlägget innehåller reklam

Juni kan kännas så stor nu emellanåt. Hon tittar på mig med irriterade ögon och säger: “nej, inte så där mamma! Jag menade så här!” och jag får en försmak av hur det kommer att vara i tonåren 😉

Igår var vi på ett prova-på-tillfälle på en gymnastikklass och vi föräldrar fick inte följa in. Inga problem för Juni. Hon klev in och vinkade snabbt till mig liksom för att säga “gå nu, mamma!”

Jag är så glad för att hon känner sig så trygg men känner på samma gång att allt går så fort. För fort, är jag rädd för.

Vad nu för fort är?

I nästa stund hoppar hon upp i min famn och vill vara liten och nära, nära.

Jag borrar in min näsa i hennes hår och känner min vansinniga och primitiva moderskärlek och jag tror mig börja förstå vidden av vad det innebär att vara förälder. Lite, lite grann i alla fall.

Den där känslan att allt är större än mig själv. Kärleken, ansvaret och oron.

Och det enda jag kan göra är att ödmjukt acceptera att det inte går att ha helt och hållet kontroll över något så stort.

Gillar ni förresten mina mina gula byxor?

De är från mina vänner på Dress Like Marie. Ifall ni också behöver något uppiggande, är det bara att spana in deras sortiment.

Under hela sommaren och fram till 31 oktober ger de alla mina läsare 10% rabatt på deras egen designade kollektion som ni hittar här. Det enda ni behöver göra är att använda er av rabattkoden LIZTIGT.

Veckan som gick

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Hej på er! Hur har ni det? Det blev inte mycket bloggande för mig förra veckan. Jag var som jag skrev fullt fokuserad på att få allt jag behövde ha gjort på min jobblista och även om jag inte tog mig fram exakt vart jag ville så är jag i alla fall en bra bit på väg och det känns skönare i magen.

Den här veckan är rätt så full den med, men det känns som om jag har saker och ting under lite mer kontroll och jag hoppas jag ska slippa jobba på kvällarna efter att barnen lagt sig. Det är mitt mål, att få den där timmen eller två för mig själv att se på en serie med Edu, läsa bok, prata med en vän eller bara stirra framför mig om det är vad jag vill just då.

I helgen önskar jag att jag hade fått sova lite mer än vad jag gjort men jag känner att jag i alla fall hann mysa med Juni och Hjalmar och även vara lite social.

Nu är det karnevaltider här i Barcelona. Det betyder att det pågår maskerader, upptåg och dans lite varstans i stan och barnen klär ut sig i skolorna.

Historiskt är det en tradition som firas innan påskfastan men karnevalen har sina rötter i magiska riter som förr i tiden utfördes för att skrämma bort de onda krafter som man trodde höll våren borta.

På lördagmorgon klädde vi därför ut oss och deltog i festligheterna i vår lokala matmarknad. Juni var prinsessa och Hjalmar en hund. Jag en trött men glad mamma.

En musik-och dansgrupp spelade sköna rytmer likt under karnevalen i Rio och Juni fick hänga med.

Sedan på eftermiddagen åkte vi och åt calzots men då dog tyvärr batteriet på min kamera och mobil så det blev inga bilder därifrån. Hur som helst var det riktigt gott. Ni vet, Calzots är de där purjolökarna som man på katalanskt vis grillar över öppen eld och sedan doppar i romescosås.

På söndagsmorgon sprang Edu Barcelona halvmaraton och då åkte jag och barnen hem till Kerstin på frukost/brunch.

På grund av karnevalen och loppet och allt gick knappt några bussar så vi blev jättesena. Det slutade med att jag halvsprang hela vägen hem till Kerstin med Hjalmar och Juni ovanpå varandra i Hjalmars sovvagn. Puh! Hade min egen lilla-halvmara, för på vägen hem blev det likadant.

Så mysigt då att få pusta däremellan hos Kerstin. Vi åt bananpannkakor och jag drack massa kaffe. Hihi!

Och så hade vi vår egna lilla karneval! ❤️

När vi kom hem hade Edu sprungit klart för länge sen och några kompisar till honom kommit över på lunch. Vi tog take-away-kyckling med stekt potatis och aioli som är väldigt vanligt här på söndagar och åt citronmoussetårta som de hade med sig till efterrätt.

Javi, som jag inte sett på så länge, inte på flera år, busade med Juni och Hjalmar

så de tjöt av skratt.

På kvällen fick jag “slänga ner” dem i badet och sätta på lugn musik så att de skulle lugna ner sig lite. 😉😘 Kram på er! Hoppas veckan börjat bra!

Måndag. Februari. 2018.

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Hej på er! Har ni ännu vant er vid att skriva år 2018? Inte jag. Årtalet känns som framtiden för men det är där vi befinner oss.

Denna vecka är veckan som jag hoppas komma ifatt med alla artiklar jag tänkt skriva. Vill på fredag kunna laga en god middag, ta ett glas vin och känna att läget är under kontroll. Hoppas, hoppas!

Jag har också tänkt vara lite social. I dag ska en amerikansk kompis som jag träffade i poolen av alla ställen, där vi brukar gå och simma med barnen, komma över på lite te och scones. Passar utmärkt för här regnar det och åskar i dag.

Bilden här ovan tog jag häromdagen när solen lyste skönt. Vädret är väldigt omväxlande här i februari. Men jag gillar stämningen i stan. Lugnt och rätt så tyst, mer lågmäld än på sommaren. Till och med utanför Sagrada Familia är det ingen kö alls att tala om.

I helgen bestämde jag mig också för att gå ut och ta ett glas vin och äta middag med Noemi och några vänner till henne. Det var första gången jag var borta lite senare på kvällen från Hjalmar och det gick sådär.

Eller för Hjalmar gick det helt ok. Han vaknade en gång vid tio men Edu fick han att somna om. Det var jag som höll på däcka med huvudet i maten vid samma tidpunkt.

Messi är delägare på restaurangen som vi gick ut på och allt var så coolt och mysigt och gott men det enda jag kunde tänka på var att jag ville sova. Till slut tog jag en taxi hem. Ett år av sömnbrist sätter sina spår….😉

Men jag är glad att jag försökte i alla fall!

Hoppas er vecka börjar fint! Kram! ❤️