Jag spelar Sofie Zelmani och kastas tillbaka till en annan tid med tända ljus, te och ett längtande hjärta. Jag kan ibland sakna den tiden då en igenkännande textrad i en låt kunde betyda så mycket. Insikt. En delad känsla. Förståelse.
Hösten har kommit till Barcelona nu och det är kyligare inomhus än utanför eftersom fukten tränger in .
På dagen när solen lyser glömmer man däremot lätt bort det.
Jag skulle behöva plocka fram mina vinterkläder.
Och jag längtar till december, efter ett lugn i magen och att sova långa nätter.
Liztigt 
Lämna en kommentar