Jag känner inte för att fly den här gången. Andra gånger när jag gjort stora val har jag velat bort från någonting, velat gå ner för gatan och inte veta vem människorna är som jag möter och känna annorlunda dofter från gatukök jag passerar. Många gånger har jag varit sökande, letat efter svar på frågor jag formulerat längst vägen.

Men den här gången vill jag bara hem. Och jag är så lycklig över att jag hittat hit. Jag vet inte för hur länge. Men för NU är alldeles tillräckligt och underbart för mig.

Så nu kan jag äntligen berätta för er:

Jag bor numera i en gammal, men charmig lägenhet i närheten av Sangrada de familia i Barcelona, där fåglarna kvittrar på balkongen året runt och där det finns ett par varma armar som får mig att känna mig så trygg och så fin.

Jag insåg det för inte så länge sedan. Att det som väntar på mig här är det viktigast för mig just nu i mitt liv. Viktigare än rädslor, praktiska problem och framtidsfrågor. För jag mår så bra här, känner mig så inspirerad, sover så gott om natten och är så lugn. Djupt inne i magen.

Och jag har chansen att precis just nu pröva på att vara min egen. Driva mitt eget frilansföretag och testa om mina ord håller, även i andra världar. För det finns så många artiklar, intervjupersoner, händelser och känslor jag inte skrivit om. Så många läskig utmaningar att tacka ja till, nya saker att lära mig och erfarenheter att samla. Mat jag inte ätit, lukter jag inte känt och platser jag inte satt min fot på. En författardröm att förverkliga.

Så i tisdags förra veckan jobbade jag min sista dag som anställd på Ålandstidningen. Vi gick ut efter jobbet flera stycken, åt hamburgare, drack öl och pratade om de åtta år jag jobbar där. Det var en sådan fin kväll. Jag fick så många ”lycka till” och kramar.

Sedan gick jag hem, packade och förberedde det sista inför resan. Sade hej då till allt jag lämnar. Min kära, kära familj, vänner, kollegor, jobb och allt och alla som jag tycker så mycket om. Det var inte lätt, det var jättesvårt. Men det kändes även så rätt. Inte att lämna, men att börja leva MITT liv.

Och det bästa är att jag kommer inte att behöva lämna allt helt och hållet. Från och med nu har jag ett frilanskontrakt med Ålandstidningen för att göra lördag. Det betyder att jag fortsättningsvis kommer att göra tidningens lördagsläsning varje vecka. Ungefär var sjätte vecka pendlar jag hem till Åland, gör intervjuer och kramar på mina nära och kära och sen åker jag tillbaka hit och skriver ut allt. Resten av tiden jobbar jag med nya och roliga uppdrag för tidningar och magasin i Sverige. Allt känns för bra för att vara sant. Jag lovar jag sitter och nyper mig i armen hela tiden.

Så detta var kanske världens längsta ursäkt för mitt dåliga bloggande den senaste tiden. Sedan jul har jag haft tre jobb. Det ena som heltids-reporter på tidningen, den andra som frilansskribent och det tredje som flyttkoordinator. För det är inte bara att packa en väska och åka. Jag har gjort lördagsläsnings-intervjuer för två månad framöver på kvällarna, jobbat helg och kväll på tidningen, skickat in artikelidéer till de svenska magasinen, ringt samtal, svarat på mail, förhandlat kontrakt, lön, planerat, bokat och organiserat, samtidigt som jag försökt träffa alla jag tycker om. Utan mamma och pappa och deras pepp och stöd hade det aldrig gått. Sent på kvällarna har jag stupat i deras mjuka soffa framför tv med färdig lagad mat i kylen att värma för att sedan vakna på morgonen till färdig dukat frukostbord.

Det och tanken på att en dag vakna till en ny dag fylld av mitt eget skrivande, är det som tagit mig hit.

Och i dag är den dagen.

För i måndags landade jag här i Barcelona.

Det har regnat, blåst och varit kallt sedan dess. Det blir vardag även här. Men vad gör väl det. Det är inte vardagen jag rymmer ifrån, utan mina drömmar som jag följer.