Menorca, fick jag veta, har även sitt eget gindestilleri.
En tidig morgon körde jag därför till huvudstaden Mahon och till destilleriet Xoringuer för ett besök.
Där träffade jag dessa två som tog med mig med på en tur genom destilleriet och historien.
De berättade för mig att på 1700-talet när Menorca tillhörde England kom stora skepp till Mahons hamn med ginsugna sjömän. Eftersom England på den tiden drev handel tillsammans med Holland var vart femte fartyg holländskt och det var dem som introducerade tillverkningen av gin.
På Menorca fanns varken någon kunskap eller enbär att göra gin av, men efter lång övertalning började man tillverka den eftertraktade drycken.
Än i dag i destilleriet Xoringuer tillverkar man gin på traditionellt sätt.
Kompressorerna är flera hundra år gamla och fungerar ungefär som en mokkabryggare. I behållarna lägger man alkohol och vatten. I “filtret” längs enbär och sedan
eldarn man med vanlig ved under så att alkoholen och vattnet värms upp och förvandlas till ånga.
Ångan transporteras sedan i kopparrör som kyls av havsvatten från hamnen bredvid och ut ur rören kommer gin.
Denna kille som jag tyvärr inte har namnet på har koll på hela förloppet och speciellt
på tiderna. Ginet ska komma ut med några minuters mellanrum, annars går det antingen för långsamt eller för snabbt och något är fel med alkoholhalten.
Det lustiga är att eftersom inte det finns några enbär på Menorca är hela övervåningen av destillerat ett enbärslager. Här torkar man under flera år enbär som man importerat från Pyréneerna.
Förr i tiden, när det inte fast plastbehållare av något slag, hällde man först upp ginet i ett ekfat. Men eftersom träet ger smak, lärde man sig efter tag att tappa upp gin
i glasbehållare
och så småningom i keramikbehållare som alla hade hemma för att dricka vatten ur.
I dag finns bara ett gindestilleri på Menorca, men under en period fanns närmare tio stycken. En lag i England förbjöd nämligen ginproduktion på den tiden, men eftersom kontrollen inte var lika stor i kolonierna, fortsatte man ginproduktionen som mycket man bara kunde i de regionerna.
Intressant tyckte jag och äntligen fick jag en förklaring till varför man tillverkar gin i Indien, som Bombay Sapphire.
En annan rolig grej modellen av ginflaskan som de visade upp för mig. Jag tror min morfar hade en sådan eller i alla fall en liknande ovanför spisen på stugan. Åh, vad jag skulle vilja veta mer om vad min sjöman till morfar hade för sig på sin tid. Jag är säker på att han skulle ha många goda historier på lager.
Menorca
Festa i en grotta!
Den coolaste baren och nattklubben jag sett på länge är denna Cova dén Xoroi.Den är inrymd i en gammal grotta på Menorca och har de mest fantastiska utsikten man kan tänka sig. Vi var dit på dagen och chillade, men det sägs att på natten är stället ännu mer spektakulärt. Ett tips för den partysugne!
Handgjorda skor
En sak som Menorca är känt för är sina skor. Flera av fabrikerna här, som är relativt små, tillverkar fortfarande skor för hand och när jag fick höra om det ville jag veta mera.
Jag hade turen att få komma och besöka skofabriken Ponts Quintana och se mig omkring och det var riktigt häftigt. Här skär en man ut läderbitarna till ett par höststövlar.
Här rättar man till ojämnheter
och här limmar man på sulorna på skaften.
Jag fick även ta en titt in i syverkstaden, där
alla läderbitar sys på skilt för sig. Jag har alltid tyckt om program där man får se hur saker tillverkas, men att få se det i verkligheten är ännu mer intressant.
Det fina var att det syntes hur mycket kärlek de la ner i varje sko. Allt det höjer ju förstås priset på skorna, men det skulle vara roligt att veta hur mycket längre de håller och vad priset egentligen blir i slutändan.
Alla skoföretagen på ön är familjeägda och här är en tredje generationens skomakare bakom sandalmärket Ria. Han berättade för mig att det är tack vare skotillverkningen som Menorca kunnat behålla sina stränder fria från stora hotellkedjor och annan exploatering. De har nämligen inte behövt satsa allt på turismen för att överleva.
Menorcas mysiga byar
Det finns byar här på Menorca som ser tagna ur en dröm. Alaior är en av dem som vi besökte häromdagen.
Alla vita hus
gatlyktorna. Och det blev bara bättre när vi klev ur bilen och började ströva omkring…
Jag tycker fortfarande det är så himla exotiskt att se palmträd överallt.
Men allra finast är de små detaljerna.
Vi smög även in i byns kyrka där de hade så fina fönstermålningar.

Och Juni utforskade lekplatserna.


Hej, hej!


Och så några i svartvitt också. Åh, vad jag tycker det är roligt att ha lite tid att ta bilder på riktigt och inte bara med mobilen.
Innan vi lämnade byn hann vi även med att köpa frukt och grönsaker direkt från en kvinna med sin egen gård på landet.
Och så besökte jag en skofabrik. Men det får ni veta mer om nästa gång…
Fyren
Runt omkring på Menorca finns det många olika fyrar och en ligger precis där vi bor.
Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt om fyrar. Det är något spännande och romantiskt över dem. Och liksom hoppingivande. Något som ger ljus och visar vägen hem.
Den här fyren Faro de Artrux har dessutom ett liten bar med terass där man kan titta på solnedgången.
I går kväll satte vi oss ner där vid ett bord och tittade på när segelbåtarna körde förbi
Och medan Juni underhöll sig själv med att plocka med olika stenar.
Kvällen var så fin
och solnedgången helt fantastisk.
Det är ön Ibiza som solen går ner bakom. Härifrån ser man både dit och till Mallorca. Det visste jag inte innan, att öarna ligger så nära varandra.
Las playas – stränderna!
Så vad gör vi på Menorca? Mest av allt sover jag. ( Juni sover numera 10-12 timmar per natt, helt otroligt!) och jag med! Det är första gången på ett helt år som jag vaknar och känner mig utvilad. Och när vi vaknar fortsätter vi med att ta det lugnt, hänga tillsammans, äta gott och utforska olika stränder. För det är det som är grejen med Menorca. Detta är strändernas paradis. Stora delar av ön är skyddad av Unesco och här finns många orörda vikar utan ens en skymt av hotell och restauranger. Många är så, så vackra.
Det enda knepiga är att de även är rätt så otillgängliga och även fastän de är utsatta på turistkartorna så hittar man ofta sådana här skyltar: ”Fara, privat jaktområde”. Ingen verkar bry sig om vad som står och alla säger att de bara är där för syns skull, men jag blir lite nervös ändå.
Hur som tog vi oss igår till norra sidan av ön
där stränderna är mer vulkaniska. (på södra delen av ön är sanden mer vit och vattnet mer turkost, ska visa er bilder av det senare.
Vi fick vandra i mer än en halvtimme innan vi kom fram till denna vackra strand, men det var värt det. Juni sov i sin vagn och jag läste bok med fötterna i vattnet.
Menorca är inte någon stor ö och väldigt idyllisk. Överallt ser man kor beta, som direkt tagna ur något Bregott-reklam. Jag läste någon stans att den är 50 km gånger 20 km stor, men här bor över dubbelt så många som på Åland, runt 70.000 personer.
Här finns även många fyrar och igår eftermiddag efter stranden åkte vi och tittade på en.
Havet är vackert och vilt nedanför och när fyrarna byggdes någon gång på 1800-talet sjönk betydligt färre skepp.
I dag fortsatte vi utforskning av norra sidan. Även denna gång blev det en rätt så lång vandring…
Living la vida Menorca
Mot Balearerna!
I går kväll gick vi ombord på denna färja för att ta oss till Balearerna. I två och en halv vecka ska jag, Edu och Juni utforska ön Menorca,en rätt så okänd ö i närheten av Mallorca och Ibiza men som många säger är otrolig vacker och mysig. Vi får se! Jag är oavsett superlycklig. För detta är vår bröllopsresa och semester i ett!
Och så här vacker soluppgång såg vi imorse när vi närmade oss ön. Jag håller er uppdaterade…;) Kram!