Vad vore hösten utan Lars Winnerbäck?
Musik
Yellow bright tulips
Titta vad jag hittade! Tulpaner! Och så där härligt gula som jag ville ha dem! De var mycket dyrare än vad de är hemma, men jag kände att det var värt det. I morse när jag steg upp och såg dessa kunde jag inte låta bli att le stort.
En annan sak jag håller på att underhålla mig själv med just nu är att titta på gamla videofilmer från åttiotalet. Det är så mycket nostalgi, så mycket gåshud. Häromdagen hittade jag klassikern ”We are the world” och utan att överdriva har jag sett på den åtminstone tio gånger sedan dess. Den är ju bara helt underbar. Först och främst för alla coola musiker som dyker upp. Lionel Riche, Stevie Wonder, Michael Jackson, Diana Ross, Tina Turner, Kenny Rodgers, Bruce Springsteen, Bob Dylan, Cindi Lauper…
Men sen för att den i vår värld just nu med alla oroligheter, krig och kriser är mer aktuell än någonsin. Jag liksom fastnar i orden:
There comes a time when we heed a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
And it’s time to lend a hand to life
The greatest gift of all
We can’t go on pretending day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We all are a part of God’s great big family
And the truth, you know,
Love is all we need
We are the world, we are the children
We are the ones who make a brighter day
So let’s start giving
There’s a choice we’re making
We’re saving our own lives
It’s true we’ll make a better day
Just you and me
Send them your heart so they’ll know that someone cares
And their lives will be stronger and free
As God has shown us by turning stone to bread
So we all must lend a helping hand
When you’re down and out, there seems no hope at all
But if you just believe there’s no way we can fall
Well…well…well
Let’s realize that a change can only come
When we stand together
Så fint! Sången skrevs av Michael Jackson och Lionel Riche 1985. Låten gavs ut på singel och pengarna gick till det svältdrabbade Etiopien. Här kan ni höra den:
Singing as meditation
Jag har varit på kör ikväll. Innan jag for dit kände jag mig alldeles för trött för att orka, men nu i efterhand var det så bra att jag åkte.
Sjunga är verkligen som meditation för mig. Eller som att gå på kickboxning eller något liknande. Jag får ut frustration, spänningar, stress och oro ur mitt system. Och hjärnan känns så mycket lugnare efteråt.
Den här bilden har vår körledare Samuel tagit. Stella Polaris som vår kör heter har i höst fått tillökning av flera nya medlemmar, både killar och tjejer, och det är superkul.
Och även Juni är förstås med på ett hörn. Idag var Edu ute och gick med henne i kvarteren där vi övar och kom upp när det behövdes på amningspaus. Förra gången var hon med och lyssnade.
Jazz and cuban rhytms
Varje torsdag försöker jag och Edu hitta på något kulturellt. För det är bra att hålla på att springa och simma och cykla och sådant, men jag tror det är lika viktigt att åka ut och lufta själen med jämna mellanrum. Träna den också lite grann.
Just nu pågår Barcelona jazzfestival här och igår kväll blev det konsert med ett kubanskt worldmusik/jazzband som heter Alexander Abreu & Havana D´ Primera. Vilken energi och glädje de spred. Det kändes som om vi VAR på Kuba. Hela publiken dansade salsa och sjöng med i alla låtar.
Nu är jag så klart sugen på att börja dansa salsa…;)
Här kan ni lyssna ifall ni vill bli på glatt humör:
Trevlig fredag allihop!
A crazy day
Den här veckan har börjat lite galet. Jag hade en jobbig undersökning på sjukhuset i måndags, vilket gjorde mig helt utmattad.
Sedan igår när jag skulle starta min dator var den helt död. Först trodde jag att den gått sönder, tills jag insåg att det var min laddare som inte fungerade. Klockan var bara sju, inga affärer öppna och jag hade en deadline klockan nio. Artikeln jag skulle skicka iväg var skriven men jag kom inte åt den. Så jag fick helt enkelt skriva om den på nytt från mina anteckningar på Edus dator som saknar å, ä, ö, vilka jag fick klippa och klistra in. Mitt i allt detta upptäckte jag att en vattenmelon glömts ställas in i kylskåpet och det läckt ut en rosa, klibbig vätska över alla mina fina kokböcker. Jag fick ställa mig och torka bort allt det sockriga med en disktrasa….som sagt en helt galen morgon.
Men nu har jag en ny laddare som fungerar, jag är hemma från sjukhuset och ja, kokböckerna ser ju i alla fall använda ut…
Lite tröst är alltid skön musik. Just nu är jag inne på Emily Wells. Har ni inte hört hennes sköna stämma kan ni göra det här.
Chicken soup with love
Jag blev alltså sjuk igen. Tarmarna blev inflammerade på nytt och så ilskna att de började blöda. Nu är jag på strikt diet igen. Kokt fisk, kokt kyckling, lite kokta grönsaker och inget starkt och svårsmält. Men det spelar ingen roll om jag måste äta så här i flera månader, bara det blir bra igen.
Häromkvällen lagade Edu den här kycklingbuljongen till mig som faktisk vart riktigt god. Ett litet tips om det är någon annan som har ont i magen. Han köpte en hel ekologisk kyckling och tog tillvara på filéerna, bröstet och vingarna. Resten lade han i en gryta och lät koka i flera timmar, innan han silade bort bitarna och voilá; mustig kycklingbuljong kryddat med massvis av kärlek.
Soppan tog till och med bort oron i magen för en liten stund. För det är det som är tufft. Jag går runt och oroar mig för massa hemska saker just, googlar och läser om saker som jag inte borde.
Och så lyssnar jag på musik. Här är min spellista nu när sommaren går mot höst: september.
Music for the summer
Det är mycket jobb den här veckan.
Men en liten stund nu innan jag somnar får jag bara vara.
Jag tänker på att inga lakan doftar så gott som när mamma har bäddat rent i sängen.
Frisk luft och samma tvättmedel som när jag var liten,
så mjuka.
Jag tänker på skillnaden mellan att inte känna igen någon på stan och att nästan känna igen alla.
Och jag kan inte bestämma mig för vilket jag tycker om bäst.
Jag har bara inser vilka stora kontraster jag rör mig emellan.
Tomma, vita blad.
En tjock bok av historier.
Eftersom jag knappt hinner skriva här denna vecka tänkte jag bjuda er på lite musik. Här är min senaste spellista på Spotify. Hoppas ni gillar den.
Here is my latest list on Spotify with music for the summer.
Flamenco friday!
I fredagskväll gick jag till favoritstället Jazz si, där de har flamenco-konserter varje torsdag. Inte sådan turistshow-flamenco, utan riktig som man får gåshud av
Det är jättetrångt och litet där och det är vad som gör stämningen så skön.
Denna gång var det en trio som spelade
och en ung kille som dansade så fantastiskt bra.
Framför allt uttryckte han en sådan stor stolthet
och massa känslor med sina ögon samtidigt som fötterna rördes jättefort över dansgolvet.
Liztigt 