Åh, vad jag var glad i fredags att det var fredag! Jag började morgonen med en riktig god kaffe för att liksom kickstarta min dag och få undan allt som behövde göras innan helgen.

Sedan vandrade jag iväg till jobbet. Vanligtvis försöker jag vara på plats vid åtta, halv nio men ibland har jag så svårt att slita mig från Juni att det tar till klockan nio. Det är både för-och nackdelen med att vara sin egen chef 😉

Så här ser ingången till jobbet ut. Förutom vårt co-working ligger här också mitt yogaställe yogacongracia och även en dansstudio och ett filmbolag. Det är så roligt för man ser så många olika slags människor som rör sig i trapphuset.

Jag var som ni kan se lite trött, men annars mår jag bra. Det är bara nätterna som är lite upphackade på grund av vilda graviddrömmar, Juni som vaknar, Edu som snarkar och så vidare…;)

Väl på plats kände jag mig rätt så effektiv. Vanligtvis jobbar jag till klockan två. Jag tror verkligen på det här med sex timmars arbetsdagar. Under den tiden är jag verkligen superfokuserad och sedan när eftermiddagen kommer med den sövande klockan 15-tröttheten, så går jag hem.

Vädret är fortfarande varmt, somrigt och soligt här, men lite svalar vilket jag tycker är skönt. Det går att andas och röra sig lättare.

Det är så roligt för Nora och jag har infört ”fikatime” varje dag när jag kommer hem till henne och Juni. Prat, kaffe, lite nötter och något annat gott och lite tid att släppa jobbet och gå in i det andra livet. Och så klart även på en fredag!

Sedan satt sig Nora och sola ute på balkongen medan jag och Juni gick ut och lekte i parken.

När det sedan blev kväll gick vi med Tiina till Gracía för att äta middag på vårt favoritställe

La Pepita. Tiina tyckte också det var sjukt god mat där och sådant gör mig så glad. Vi pratade mat och bara njöt i flera timmar.

Sedan på lördagen tog jag, Juni och Edu det mest lugnt. På förmiddagen var vi bara hemma, sov siesta alla tre och sedan på eftermiddagen åkte vi till en park uppe i Montjuic med den här fantastiska utsikten.

Där blommade även näckrosor i en damm och det var så fint. De är sagolika tycker jag.

Till sist i går hade vi ännu en lugn dag med familjelunch hemma hos Edus mamma tillsammans med Sergi, Nuria, barnen och Edus kusin Montse.

Så skönt att bara äta gott och vila!