Då var man igång igen! Dags att gå emot alla naturkrafter inom mig själv och snöra på mig skorna. Jag vet att hela jag mår så mycket bättre när jag tränar regelbundet, men ändå blir jag tvungen att göra nystarter med min träning gång på gång. År för år. Efter en förkylning, höftont, infektioner och semestrar. I somras var det helt omöjligt för mig att springa under två månader på grund av gräsallergi och knäproblem. I maj sprang jag 10 km utan några problem, nu flåsar jag efter två.
Det här brukade knäcka mig rejält tills jag ändrade min inställning helt och hållet. Istället för att tänka att jag misslyckats igen, försöker jag nu acceptera att det är så här mitt tränade ser ut. Jag är en person som tränar mer eller mindre i perioder, men slår man ut det på ett år så är det inte så illa. Och på något magiskt vis går det lättare att ta tag i träningen igen när jag tänker på det som en fortsättning istället för en nystart.
Liztigt 