How to be a human being

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 10.58.58

I lördags hade jag en ny krönika i Ålandstidningen. Den handlar om stressen att hinna vara människa.

I samma tidning kan ni även läsa om Josefine som var så modig och berätta för mig om hur det är att leva med sjukdomen EDS och hur hon kämpat att få en diagnos. Länge tvivlade hon på sig själv och sin smärta.

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 10.57.48

Här är krönikan:

:Så hinner du med så mycket som möjligt

Jag måste avsätta tid till att bara vara. Andas. Pusta ut. Det skulle vara skönt. Jag måste skriva upp det på att-göra-lista. Det skulle vara fint om jag hann med det när jag är ledig från jobbet. Vid sidan om att yoga, jogga, blogga, göra hälsosamma gröna smoothies till frukost, uppdatera mig på Facebook och Instagram, läsa olika tidningar och magasin, lyssna på intressanta podcasts, följa med någon ny och bra tv-serie, se de senaste filmerna, läsa böcker, göra sköna Spotify-listor, öva på spanska verbformer, vara en bra och trygg förälder, en spontan och romantisk partner och god dotter, syster och vän.
Jag vet bara inte hur jag ska ha tid att bara sitta rakt upp och ner och andas eller tänka i en fåtölj, när jag knappt hinner duscha. Kanske jag kan gå upp tidigare? Kanske kan jag lära mig ett spanskt verb varje dag och svara på mejl medan jag ammar. Komma på vilka mina energitjuvar är. Eller strukturera upp min tid bättre.
Eller så bör jag följa råden i en artikel jag läste häromdagen: ”Tio sätt att hinna med mer saker på din fritid”. Metoden handlar om att organisera hela livet med hjälp av dagliga listor, mål och uppföljningar. Intressant? Javisst! Men också lite skrämmande. Teorier och strategier från näringslivet, som förut användes för att göra oss mer produktiva på jobbet, ska nu användas för att maximera vår fritid. Även våra semestrar. För enligt artikeln är upplevelser som att vandra i de skottska högländerna eller lära sig allt om vintillverkning på en vingård, mycket mer givande än att ligga och slappa på en sandstrand.
Med andra ord måste vi hela tiden vara effektiva, så att vi hinner uppleva så mycket som möjligt innan vi dör.
Det är budskapet! Men är det verkligen den som hunnit med mest saker i livet som dör lyckligast?
Jag är tveksam och mer rädd för att det är produktivitetstanken från våra arbetsliv som smygit sig in i våra privatliv. Att vi i dag inte bara behöver vara produktiva för att ha ett värde som arbetare, utan att vi även måste vara produktiva för att ha ett värde som människor. Och att det är därför vi har så bråttom att hinna med allt.
Att vi börjat se oss själva mer som små företag än individer och att vi därför hela tiden måste växa och öka i vinst.
I det sammanhanget är det inte konstigt att vi blir beroende av Facebook och andra socialamedier, som fungerar som våra marknadsföringsplatser, där vi kan
berätta vad vi ”producerat”, titta på konkurrensen och göra reklam för kommande händelser .
Jag bara undrar: Vad vinner vi på att förvandla oss till framgångsrika företag. Vad är vinsten?
Och när ska vi hinna vara människor?