A working day

kv12

Jag har jobbat väldigt mycket de senaste dagarna så tänkte i dag att ni skulle få se lite bilder från min jobbdag i lördags. Först på morgonen hann jag med frukost på trappan, ett morgondopp och några timmar ledigt innan jag hoppade in i bilen och körde mot Hummelvik för att ta färjan till Kumlinge och festivalen Visor så in i Norden som hålls där.

IMG_3050

Torbjörn som har festivalen kom och mötte mig och sen åkte vi direkt till festplatsen Västra bergen som ligger precis vid havet.

kv26

Jag tittade mig runt och försökte fånga stämningen i min kamera och på mitt block

kv24

De hade en liten kiosk med fiskburgare till försäljning

kv2

Sedan gick jag runt och frågade publiken vad de tyckte om festivalen och de olika artisterna.

kv15

Därefter var det dags att göra några intervjuer med artisterna. Magda Andersson från Göteborg var supertrevlig och jättenervös när hon stod bakom en stuga och sjöng upp.

kv16

Där inne satt några i bandet Soul project och fixade sig fina.

kv8

Jag trivdes bäst ute på klipporna där jag träffade dessa två tjejer som fick pryda Ålandstidningens framsida i dag.

kv10

Det blåste väldigt mycket på dagen, men när vinden började lägga sig blev det en jättevacker kväll. Vid midnatt hade jag allt material jag ville ha och sade hej då och tog färjan över till Enklinge där vi har stuga. Där väntade mamma och pappa, färska jordgubbar och en säng. Så skönt! På morgonen tog jag sen första färjan tillbaka till fasta Åland för att fortsätta jobba.

A working day in the archipelago of Åland.

Love letters & Balance

IMG_1682

Det känns som jag efter påskhelgen befinner mig i en sådan där vecka där jag försöker komma ikapp. Jag skriver långa att-göra-listor, svarar på mejl, gör upp planer, bokar in intervjuer, klurar på artikelidéer och skriver. På fredag kväll vill jag ha känslan av välförtjänt ledighet i magen.

Det är en intressant upplevelse det här med att vara sin egen chef. Det känns som om jag måste vara en hård sådan mot mig själv för att inte tappa greppet om det jag gör. Min största skräck är att bli ekonomiskt utblottat eller totalt förslappad, ligga på stranden hela dagarna. Det är den rädslan som driver mig, som får mig att kliva upp klockan sju på morgonen och sätta mig direkt och jobba. Men samtidigt vet jag att det är väldigt viktigt att ta hand om sig, att inte låta prestationskraven och skräcken driva en för långt. En annan skräck jag har är att bli en sådan där person som bara pratar om sitt jobb och hur mycket det har gjort på en dag.

Balans. Det måste vara det bästa ordet någon någonsin kommit på. Balans.

Jag försöker balansera mig fram just nu.

Bilderna ni ser är av fina påskkort jag fick i helgen. Jag blir så glad varje gång det dimper ner något i min postlåda. Konstigt nog känns det mera verkligt att jag faktiskt bor här då. Därför står de nu uppradade på pianot.

IMG_1678

En påskpuss från Heidi

IMG_1674

Ett tackkort från fina Mimi som var här hela helgen och dansade Lindy Hop på stranden tills solen gick upp.

IMG_1680

Och de allra finaste av Malva. Det kom igår i ett kuvert tillsammans med ett hjärta av pärlor. Vi har börjat brevväxla hon och jag. På gammeldagsvis.

Här får ni en låtlista att lyssna för att få lite vårkänslor. Mycket franskt, Billie Holiday och Nina Simone. Jag lyssnar på den varje dag till mitt morgonkaffe!

I work a lot and try to found balance in my life as my own boss. These are easter cards that I got from friends. The last one is from my niece Malva. We are penpals. Here is a spotify list with music that will make you feel its spring!

”You will never know what you are capable of until you take the first step and go for it”

Image

Jag känner inte för att fly den här gången. Andra gånger när jag gjort stora val har jag velat bort från någonting, velat gå ner för gatan och inte veta vem människorna är som jag möter och känna annorlunda dofter från gatukök jag passerar. Många gånger har jag varit sökande, letat efter svar på frågor jag formulerat längst vägen.

Men den här gången vill jag bara hem. Och jag är så lycklig över att jag hittat hit. Jag vet inte för hur länge. Men för NU är alldeles tillräckligt och underbart för mig.

Så nu kan jag äntligen berätta för er:

Jag bor numera i en gammal, men charmig lägenhet i närheten av Sangrada de familia i Barcelona, där fåglarna kvittrar på balkongen året runt och där det finns ett par varma armar som får mig att känna mig så trygg och så fin.

Jag insåg det för inte så länge sedan. Att det som väntar på mig här är det viktigast för mig just nu i mitt liv. Viktigare än rädslor, praktiska problem och framtidsfrågor. För jag mår så bra här, känner mig så inspirerad, sover så gott om natten och är så lugn. Djupt inne i magen.

Och jag har chansen att precis just nu pröva på att vara min egen. Driva mitt eget frilansföretag och testa om mina ord håller, även i andra världar. För det finns så många artiklar, intervjupersoner, händelser och känslor jag inte skrivit om. Så många läskig utmaningar att tacka ja till, nya saker att lära mig och erfarenheter att samla. Mat jag inte ätit, lukter jag inte känt och platser jag inte satt min fot på. En författardröm att förverkliga.

Så i tisdags förra veckan jobbade jag min sista dag som anställd på Ålandstidningen. Vi gick ut efter jobbet flera stycken, åt hamburgare, drack öl och pratade om de åtta år jag jobbar där. Det var en sådan fin kväll. Jag fick så många ”lycka till” och kramar.

Sedan gick jag hem, packade och förberedde det sista inför resan. Sade hej då till allt jag lämnar. Min kära, kära familj, vänner, kollegor, jobb och allt och alla som jag tycker så mycket om. Det var inte lätt, det var jättesvårt. Men det kändes även så rätt. Inte att lämna, men att börja leva MITT liv.

Och det bästa är att jag kommer inte att behöva lämna allt helt och hållet. Från och med nu har jag ett frilanskontrakt med Ålandstidningen för att göra lördag. Det betyder att jag fortsättningsvis kommer att göra tidningens lördagsläsning varje vecka. Ungefär var sjätte vecka pendlar jag hem till Åland, gör intervjuer och kramar på mina nära och kära och sen åker jag tillbaka hit och skriver ut allt. Resten av tiden jobbar jag med nya och roliga uppdrag för tidningar och magasin i Sverige. Allt känns för bra för att vara sant. Jag lovar jag sitter och nyper mig i armen hela tiden.

Så detta var kanske världens längsta ursäkt för mitt dåliga bloggande den senaste tiden. Sedan jul har jag haft tre jobb. Det ena som heltids-reporter på tidningen, den andra som frilansskribent och det tredje som flyttkoordinator. För det är inte bara att packa en väska och åka. Jag har gjort lördagsläsnings-intervjuer för två månad framöver på kvällarna, jobbat helg och kväll på tidningen, skickat in artikelidéer till de svenska magasinen, ringt samtal, svarat på mail, förhandlat kontrakt, lön, planerat, bokat och organiserat, samtidigt som jag försökt träffa alla jag tycker om. Utan mamma och pappa och deras pepp och stöd hade det aldrig gått. Sent på kvällarna har jag stupat i deras mjuka soffa framför tv med färdig lagad mat i kylen att värma för att sedan vakna på morgonen till färdig dukat frukostbord.

Det och tanken på att en dag vakna till en ny dag fylld av mitt eget skrivande, är det som tagit mig hit.

Och i dag är den dagen.

För i måndags landade jag här i Barcelona.

Det har regnat, blåst och varit kallt sedan dess. Det blir vardag även här. Men vad gör väl det. Det är inte vardagen jag rymmer ifrån, utan mina drömmar som jag följer.

Inlagd av Liz Lindvall den 06 March 2013 – 08:40