Hej på er alla! Hur har helgen varit? Här har det lugnat ner sig lite. I alla fall inuti mig. Men jag blev så ledsen när jag hörde om knivattacken i Åbo i fredags och om en liten pojke här i Barcelona som kom bort från sin mamma när hon skadades på Ramblan. Igår kom det fram att även han dödats. 

Det har varit min känsla hela helgen. Hur sorgligt allt är. Igår började jag också gråta när jag såg den misstänkte förarens mamma som i spansk teve bad sin son överlämna sig till polisen. Hon var så upprörd och förstod inte hur han kan ha gjort något så hemskt. Det är ju hennes pojke som hon en gång fött till världen. Hon deltog även i demonstrationerna mot terrorismen som hölls samma dag. 

Det får mig att tänka på en dokumentärfilm som jag såg för flera år om en mamma till en självmordsbombare i Palestina och en mamma till ett av hans offer som möttes. Stämningen var till en början  spänd men efter ett tag möts de på riktigt i sin gemensamma sorg och kärlek för sina söner. 

Igår morse vaknade jag av en massa polissirener och jag tänkte: “nej, inte igen.” Men det visade sig att spanska kungen och drottningen närvarade vid en minnesceremoni för offren som hölls i Sagrada familia i närheten av där vi bor. Därav säkerhetspådraget. 

Nu tänkte jag visa er några bilder från veckan. 

I onsdags började Festa de Major de Gracia, som hålls varje år i stadsdelen Gracia där vi bor. Om ni följt mig ett tag vet ni att de dekorerar gator och torg och ställer till med fest helt enkelt. 

Detta var dagen innan attacken och stämningen var på topp. På fredagen efter attacken bestämde man sig sedan för att ställa in festligheterna. I respekt för de döda och skadade. 

Min favoritgata Verdi som oftast brukar vinna dekorationstävlingen “vem har gjort den finaste gatan”. 

Juni älskade alla små djur och fiskar som hängde från taket

och var överlag väldigt hänförd av allt. 

Amningspaus utanför biografen. 

Juni och jag ❤️

och glädjen över att få en “Hello Kitty – ballong”.

På torsdags var vi och lekte i parken bredvid oss där det finns ett jättestort träd som är så där härligt stort och magiskt. 

Jag försöker få ordning på barnens sovrutiner med det är lite svårt för det är så varmt så till och med Juni sommar i vagnen  även fastän hon för längre sen slutat med eftermiddagsluren. 

Och sedan inträffade attacken. Den kvällen och på fredagen stannade vi inne hela dagen. Titta på teve, läste tidningar och försökte greppa vad som hänt. 

På lördagen ville jag fortfarande inte åka med barnen till centrum. Vi fick hörs om en massa bomber som var planerar att smälla i torsdags runt om i stan men som tur var misslyckades. Vi tog bilen istället och åkte till stranden. 

Det var skönt. 

Det är någonting med vattnet, havet som jordar mig. 

Och se mina finisar så klart! 

Hjalmar är så gullig för när han ser sig själv i telefonen tror hand er är en annan bebis och blir först blyg. 

Sedan börjar han skratta högt. 

Det var som vädret den här helgen bestämde sig för att spegla stämningen i stan. Varmt, fuktigt och hett men ingen sol och tunga regnmoln i bakgrunden. 

Fast det började aldrig regna….

Igår tog vi sedan en kvällspromenad i våra kvarter. Juni på cykeln. 

Då hade folk hittat tillbaka till torgen

och solen börjat lysa igen.

Till och med festen i Gracia öppnades. Så är det. Det är som om vardagen ändå alltid tar över. Trots allt.