Runt omkring på Menorca finns det många olika fyrar och en ligger precis där vi bor.
Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt om fyrar. Det är något spännande och romantiskt över dem. Och liksom hoppingivande. Något som ger ljus och visar vägen hem.
Den här fyren Faro de Artrux har dessutom ett liten bar med terass där man kan titta på solnedgången.
I går kväll satte vi oss ner där vid ett bord och tittade på när segelbåtarna körde förbi
Och medan Juni underhöll sig själv med att plocka med olika stenar.
Kvällen var så fin
och solnedgången helt fantastisk.
Det är ön Ibiza som solen går ner bakom. Härifrån ser man både dit och till Mallorca. Det visste jag inte innan, att öarna ligger så nära varandra.
travel
Las playas – stränderna!
Så vad gör vi på Menorca? Mest av allt sover jag. ( Juni sover numera 10-12 timmar per natt, helt otroligt!) och jag med! Det är första gången på ett helt år som jag vaknar och känner mig utvilad. Och när vi vaknar fortsätter vi med att ta det lugnt, hänga tillsammans, äta gott och utforska olika stränder. För det är det som är grejen med Menorca. Detta är strändernas paradis. Stora delar av ön är skyddad av Unesco och här finns många orörda vikar utan ens en skymt av hotell och restauranger. Många är så, så vackra.
Det enda knepiga är att de även är rätt så otillgängliga och även fastän de är utsatta på turistkartorna så hittar man ofta sådana här skyltar: ”Fara, privat jaktområde”. Ingen verkar bry sig om vad som står och alla säger att de bara är där för syns skull, men jag blir lite nervös ändå.
Hur som tog vi oss igår till norra sidan av ön
där stränderna är mer vulkaniska. (på södra delen av ön är sanden mer vit och vattnet mer turkost, ska visa er bilder av det senare.
Vi fick vandra i mer än en halvtimme innan vi kom fram till denna vackra strand, men det var värt det. Juni sov i sin vagn och jag läste bok med fötterna i vattnet.
Menorca är inte någon stor ö och väldigt idyllisk. Överallt ser man kor beta, som direkt tagna ur något Bregott-reklam. Jag läste någon stans att den är 50 km gånger 20 km stor, men här bor över dubbelt så många som på Åland, runt 70.000 personer.
Här finns även många fyrar och igår eftermiddag efter stranden åkte vi och tittade på en.
Havet är vackert och vilt nedanför och när fyrarna byggdes någon gång på 1800-talet sjönk betydligt färre skepp.
I dag fortsatte vi utforskning av norra sidan. Även denna gång blev det en rätt så lång vandring…
Men titta så fint!
Greetings from Åbo
Nu är vi på Åland efter en liten mellanlandning i Åbo. I dag har jag bakat pepparkakor med Axel och Otto och bara hängt hemma hos mamma och pappa och haft det skönt. Julen är snart här. Det känns i luften…
Beautiful Segovia
Sista dagen innan vi åkte hem från Ribera del Duero körde vi till staden Segovia, som ligger ungefär en och en halvtimme utanför Madrid. När vi körde in mot stadens centrum och jag såg denna romerska akvedukt blev jag helt och hållet förälskad i stan. Bara så där. Direkt.
Men allra först var vi tvungna att äta.
Trakten är känd för sina lokalproducerade grönsaker
men även för sin gudomligt goda späckgris som tillagas i ugnen i timmar.
Det var inte som kött längre när man satte det i munnen, utan mer som honung som smälte i munnen. Jag var nöjd.
och till på köpet åt jag en efterrätt därpå. Någon sorts vaniljkräm med en sockrig kaka i mitten och kanel. Mmmmm!
Mätta och belåtna begav vi oss sedan ut för att kolla in denna medeltida stad
med vackra torg
och mäktiga kyrkor. Detta är stans katedral och en av de vackraste kyrkor jag sett.
Jag kunde nästa höra gamla viskande munkar från svunna tider när jag gick där och liksom alltid tänker jag på alla stackars slavar som förmodligen fick offra sitt liv för att bygga upp denna vackra kyrka.
Efter ett tak ville vi ut i friska luften igen och se ännu mer av staden.
Här finns även ett medeltida slott, vackra trädgårdar, judiska kvarter och en gammal, men otroligt välbevarad stadsmur att titta och känna på
Segovia var en mäktig och rik stad i mitten av 1400-talet och det var även här som Isabel den första kröntes.
Ni vet hon som gifte sig med Ferdinand och var drottning när Columbus seglade mot Amerika.
De judiska kvarteren.
Delar av den gamla stadsporten.
Det jag blev extra förälskad i var de gamla fasadmålningarna som finns överallt.
Vilket vackert sätt att smycka väggar på. Och återigen vilket arbete!
Men det allra bästa med stan, alla kategorier, var den romerska akvedukten.
Jag kunde inte ta ögonen ifrån den syntes överallt där man gick i stan, men framför allt för den var så estetisk vacker och perfekt i sin form.
Jag fick lära mig att det är den största romerska byggnadsverket i Spanien och att den är byggd av granitblock utan murbruk. Bron tar upp belastning genom att bågarna pressas samman av brons tyngd.
Fascinerande!
Ribera del Duero, day 3
I onsdags var det dags för vårt tredje bodega-besök och denna gång besökte vi den ekologiska vingården Enima.
De gör inte enbart ekologiska viner, utan har ett ekologiskt tänk när det kommer till hela anläggningen. De tar tillvara på alla biprodukter under vintillverkningens gång och omvandlar det till biobränsle.
Vi fick gå på en rundtur med Maria
som inte bara berättade om deras gård utan om hela vinets historia i Ribera del Duero.
Hon förklarade även varför lutningen av flaskan är viktiga när man tillverkar mousserande vin
och de olika flaskornas färg och storlek.
Där fick jag smaka på ett ekologiskt, vitt, alkoholfritt vin som var riktigt gott. Det smakade inte saft som många alkoholfria viner gör.
Direkt därefter hade jag en inbokad intervju med denna kloka man, som jobbar för de institut i Ribera del Duero som ser till att alla viner håller sin höga standard. Han åker alltså runt och kontrollerar de olika vingårdarna för att se att de inte odlar för mycket mängd vindruvor och för att se till att allt smakar som det ska.
Jag och Edu fick följa med till vinprovarsalen och sen berättade han för oss
om alla olika viner man kan pröva på i Ribera del Duero. Det intressanta han sade var att klimatförhållandena i området egentligen är för hårda för vinodling. Men för att få ett riktigt gott vin måste livet vara tufft för vinrankorna. När de lever på gränsen hela tiden, blir vinet som bäst.
Glada, mätta och nöjda av all information åkte vi tillbaka till vår lilla by där vi bor för att ta det lite lugnt en stund.
Lite senare på kvällen knackade våra stuguthyrare på dörren. De ville visa oss någonting riktigt, riktigt fint.
nämligen släktens gamla bodega i byn. Denna bodega påminde inte alls om de bodegor vi sett under veckan utan är från den gamla goda tiden då varje familj hade sin egen bodega där de förvarade gårdens vin för hushållsbruk.
Många vingliga trappsteg ner i mörkret endast upplyst av stearinljus kom vi ner till ett litet rum
med två stora vintunnor i ek. Här brukar de samlas för en bit mat speciellt på sommaren när det är 40 grader varmt ute. Bodegan har nämligen alltid en temperatur på runt 18 grader.
Det kändes som vi fått se en riktig skatt.
Ribera del Duero, day 2
Andra dagen i Ribera del Duero och solen lyser.
En sak jag ska försöka ta reda på här är hur klimatet påverkar vinodlingen.
Jag kände inte till det innan men det är främst de extrema temperaturskillnaderna
framförallt på sommaren som ger vinet här en speciell karaktär
Det kan vara 40 grader varmt på dagen och närmare 0 grader på natten. Druvorna mognar på dagen men hinner återhämta sig på natten. Det gör att aromerna under en längre tid hålls kvar inne i druvan. Lite som när man kokar en gryta och ställer den in i kylen över natten så att alla smakerna ska hinna komma fram och växa till sig. Jag tycker det är jätteintressant.
Denna dag är det dags för bodega nummer två. Vi kör på slingriga vägar och tappar lite bort oss men hittar till slut fram till
Bodegas Viyuela. En liten bodega i jämförelse men den vi var till dagen innan.
Där får jag träffa José-Luis som vet allt om viner och då menar jag ALLT
Han visar mig runt odlingarna
inne i huset där produktionen pågår och förklarar i detalj hur processen går till och vad som är viktigt att tänka på. När jag tittar på klockan har det hunnit gå tre timmar.
Men visningen är inte över. Jag vågar inte tro det är sant, men sen plockar José-Luis fram sina favoritviner han är extra stolt över och låter mig provsmaka.
Vi tittar på färgen, beskriver vilka dofter vi känner och sörplar så där med munnen som de gör på tv.
På gården träffar jag även Carmen som är väldigt gullig med mig och lovar att skicka mig all information som jag behöver.
Dagen har absolut börjat bra och jag och Edu åker vidare in till byn i närheten som heter Roa för att äta lunch.
Vid kyrkan pågår en marknad
Och jag köper med mig torkade fikon till efterrätt
Efter siesta och några lugna timmar åker vi till en annan by som heter Peñafiel för att besöka ett vinmuseum som ligger uppe i slottet.
Utsikten däruppe ifrån är helt fantastisk
Till sist går vi in i museet och strövar omkring några timmar tills det är dags att säga godnatt och tack för dan.
Vintage market and rain in Madrid
Redan innan jag slog upp ögonen hörde jag hur regnet smattrade mot fönstret. Vi begav oss ut påpälsade och med paraply i handen. Tyvärr också med tandvärk. Jag förstår inte varför min kropp ska bråka med mig så mycket just nu.
Hur som helst var det skönt att komma ut i den friska luften. Det märktes att det var söndag. Vi mötte flera trötta blickar och kroppar som nog ännu inte hade varit och sova sedan lördagens festligheter.
Jag tycker så mycket om alla fasadmålningar i Madrid, oavsett om de är gjorda så här eller av graffiti.
Vi gick förbi en affär där de fanns massvis med spansk skinka och andra läckerheter.
en färgglad matmarknad
och en teater med skön fasaddekoration.
Efter en stund var vi framme vid vårt mål. Området La Latina där de har en jättestor loppmarknad. Flera kvarter lång.
Jag har besökt den en gång tidigare och den var precis lika bra som jag mindes.
Efter att vi strosat omkring och tittat på en massa fina saker begav vi oss hem till Marc för lunch.
Därefter var det dags att säga hej då till Madrid och köra vidare mot Ribera del Duero. Men vilket väder. Snöblandat regn och blåst. Lustigt nog tyckte jag det bara var mysigt. Kände mig som hemma.
Greetings from Madrid
Vi kom till Madrid sent på kvällen och efter en god nattsömn vaknade vi och gick direkt ut på stan för lite frukost.
Det var så kallt, så kallt. Bara tre grader, men väldigt fint
förutom kring soptunnorna. Det pågår nämligen en sopstrejk här på grund av alla nerskärningar och tunnorna har inte tömts på flera dagar.
Hemma hos Juanita och Marc var det desto varmare. Här är Martina, snart 1 år. Vi blev kompisar direkt.
Marc
och Juanita.
Efter lunch bestämde vi oss för att gå ner på stan och titta oss omkring. Här är hela gänget. Våra vänner Maria och Javi är också på besök i stan.
Mest av allt tycker jag om alla vackra byggnader i Madrid
och jag blev så lycklig när jag såg att de hade börjat sätta upp juldekorationer mellan träden.
Här är Candela. Marc och Juanitas äldsta dotter.
Marc och Javi
Vi promenerade ända till stadsdelen Chueca. Madrids gaykvarter som jag älskar.
Bäst av allt är alla mysiga barer och restauranger där, som alla har en personlig stil.
Edu och Marc var så glada att se varandra. De har känt varandra sedan de var fyra år och bott ihop i omgångar.
När det var dags för middag gick vi till baren Brillianten för att äta något riktigt klassiskt som man ska äta när man är i Madrid
nämligen smörgås med calamares och majonnäs.
När det sedan började skymma vandrade vi vidare på en kvällspromenad genom stan.
Här är vi i området Malasañas, som jag verkligen rekommenderar att besöka om ni åker till stan.
Men brrr vad kallt det var. Kallare än hemma. En kyla som liksom smyger sig in i märg och ben.
Sunday market, pintxos and a beautiful café
I söndags morse vaknade vi tidigt i Bilbao och det var en sådan lugn och vacker morgon
Ganska tomt på gatorna till en början
Vi åt frukost på ett litet kafé
och gick sedan bara runt och tittade
Bilbao går i gråa färger
men har många fina färgglada inslag
Det gillar jag och
det riktigt gamla byggnaderna.
På torget anordnas en loppismarknad varje söndag med mycket krims och krams
men här finns även många fina
och välbevarade böcker.
Jag tycker det var så roligt att även många små barn sökt sig till torget för att byta fotbollskort
De tog det på stort allvar
medan de vuxna skrattade.
Så klart fanns det även en massa pintxos i närheten.
Så läckra!
Lite senare på eftermiddagen vandrade vi över bron och letade upp ett kafé
som några kompisar tipsat om.
Det heter café Iruna och är helt sagolikt vackert.
Jag satte ner en lång stund för att se och lägga märka till alla detaljer. Definitivt ett ställe att skriva en roman på.
Och därmed började vår sista dag i Bilbao gå mot sitt slut. Och även vår vecka i Baskien.
Vår plan därefter var att åka vidare till vindistriktet Ribera del Duero norr om Madrid, men tyvärr var jag så pass sjuk att vi fick åka till Barcelona och sjukhuset istället.
Det var lite sorgligt, men vi hade en alldeles fantastisk vecka i Baskien och är väldigt nöjda över det. Dessutom kommer alltid hälsan först. Kom ihåg det! Före allting annat. Nu börjar jag bli lite bättre, men det går långsamt. Ordet patient kommer från patience, berättade en god vän för mig häromdagen. Och det är så sant. Nu är det bara att ha tålamod som gäller. Patientens största uppgift.
Ha en fin helg allihop!
/Liz
Food along the coast
I onsdags morse lämnade vi San Sebastian bakom oss och körde mot havet och började med en kopp te på stranden. Vädret är verkligen vilt här och surfarna låg som små sälar i vattnet och väntade på den perfekta vågen.
I samma by ligger även den kända kocken Karlos Arguinanos restaurang och vi gick dit för att ta oss en titt.
Priserna på denna toppkrog är alldeles för dyra för oss, men jag var ändå supernöjd eftersom de gick med på att jag ska få göra en intervju med Karlos på telefon om några veckor.
Därefter åkte vi till den lilla byn Getaria som är känd för sin fisk och skaldjur som de grillar över glödande kolbäddar lite varstans.
Fiskarna är alldeles färska från havet samma dag och
det doftar saltvatten och fångst i hela stan.
Bästa Edu
Andra delikatesser från byn är inlagda anjovisfiléer i salt. Vi har köpt med hem för att pröva
och gåslever så klart.
Jag satt en stund och tittade på allt vackert i den lilla kyrkan i byn som har ett sluttande trägolv. Jag har aldrig sett något liknande förut.
Vädret var lite si så där, men det bara förstärkte atmosfären av en riktig genuin fiskeby
Jag spanade in fiskbåtarna så klart. Både de stora
och de lilla
och såg till min stora förtjusning kockar lite varstans. Nästan bokstavligen i varje gatuhörn, som här med rutiga kockbyxor och en cigarett i handen.
Liztigt 