Hej på er! I går flög jag och barnen hem från Barcelona till Stockholm och sedan med färja till Åland. Så nu ligger jag här i mitt flickrum hemma hos mamma och pappa med två småttingar vid min sida.
Att vi skulle resa hit nu har varit inplanerat sedan länge men jag måste erkänna att det känns lite skönt att lämna kaoset i Barcelona en stund och se lite på avstånd hur allting utvecklar sig.
Allt våld, alla skadade och så många olika viljor och starka känslor. Jag är så orolig för att konflikten kommer att eskalera och det är svårt att se vad lösningen skulle kunna vara. Jag känner mig ledsen i hela kroppen över vad som hänt.
Hur gick då resan hit, kanske ni undrar.
Det blåste mycket och det var turbulent uppe i luften. Jag var jätterädd som vanligt och ensam med barnen så allt kändes lite knepigt. Dessutom var jag orolig att vi inte skulle hinna iväg innan generalstrejken i Barcelona bröt ut.
Men vet ni, väl ombord på planet hade jag turen att hamna bredvid en superhärlig människa, en ung kille från Mali, som hjälpte mig med Hjalmar. Han busade och lekte med honom i tre och en halvtimme, gjorde leksaker av koppar och plastskedar, gjorde en handske till en ballong och vaktade honom när jag var på toan med Juni.
Så helt otroligt snällt! Och helt spontant hjälpte han mig, utan att jag ens behövde fråga. Som om det var det mest självklara i världen.
Det är i sådana stunder jag får hopp igen. Det finns goda människor. Det finns massor av godhet!
Hela reportaget hittar ni i numret som är ute i butikerna just nu. RES går tyvärr inte att få tag på Åland eller i Spanien, men ni kära bloggläsare som bor där eller här och är sugna på Barcelonatips kan få ta på tidningen via appen 
Det allra roligaste med vår resa var att det fanns så mycket djur överallt och det blev extra roligt med Juni som fullkomligt älskar ”Mamma Mu” men även andra sagor och berättelser som har med djur att göra.
Det var som om vi fick träffa Mamma Mu och alla hennes vänner på riktigt;)
Alldeles i närheten där vi bodde fanns nämligen en bondgård
och bonden var så snäll och lät oss komma in och titta på alla djuren.
Juni pekade överallt och sa förtjust: ”Mu, mu, mu!”
Sedan tog vi en promenad runt i landskapet som var så fantastiskt fint. Vädret påminde om april/maj, när solen värmen men man ändå kan hitta en snöhög här och var. Bästa tiden tycker jag. När det liksom känns som om allting vackert ligger framför en och väntar.
Vi såg nypon,
och till och med en björk. Jag tror nog det är första gången som jag såg en här i Spanien. Jag vet inte varför, men jag blev så glad. Det var som om den påminde mig om ett landskap djupt inuti mig.
Sedan var det dags att knalla hem. Så härliga dagar, som var på väg att ta slut.
Men innan vi åkte mot Barcelona igen, hann vi ännu bastun och bada en liten stund. Sådan lyx!
För två veckor tog vi som sagt bilen och åkte till en liten by i Pyrenéerna, cirka två timmar från Barcelona. Platsen ligger jättenära Andorra och även nära den franska gränsen.
Liztigt 