Hej! Det ösregnar ute och imorse var det så kallt att jag var tvungen att ha mössa under cykelhjälmen. Jag är glad att vi hann få lite sommar här på Åland och i huset, fastän vi kom hit först i slutet av juli.

Jag sitter nu och tittar på bilderna och det ser väldigt somrigt ut.

Allra lyckligast har vi nog varit över att ha en egen trädgård. För alla er som bott i lägenhet, vet hur bökigt det är att släpa ut vagn och barn och allt när man bara vill ut och få lite frisk luft. Jag njöt SÅ mycket i augusti över att kunna bara öppna dörren och kliva ut, ta en kaffe på altan medan barnen sprang omkring. Och Edu som aldrig i hela sitt liv bott i hus, tyckte det var så himla härligt!

Jag älskad även de här bilderna av Edu. Han hade just kommit fram, vädret var toppen och vi var hem till Åsa och Stefan och njöt så av att ett delmål var avklarat på vår resa.

I samma veva fyllde även Malva år och eftersom Juni inte blivit firad av släkten här på Åland så körde Malva och Juni ett gemensamt kalas – fjortonåringen och femåringen! Det var första gången vi alla var samlade sedan vi kom hem och jag minns att allt kändes bra men så overkligt.

En dag kom min vän Tone över och hälsade på med Niklas och deras son. Vi har både jobbat och bott ihop men inte setts på fyra år. Hon bor numera i Stockholm. Det var roligt att mitt i all kaos träffa dem och uppdatera varandra på våra liv.

Ett annat kärt besök var Emelina, vår klippa i Barcelona. Barnen var så glada över att se henne på Åland. Jag med! ❤️

Sedan innan våra grejer kom, åkte vi även några dagar till Enklinge till mamma och pappas skärgårdsställe. Så mycket nordisk sommar med fiske, båt och blåbär. Vi hade det så fint men jag var inte riktigt där än minns att jag kände mig så upp och nersläppt. En känsla som sakta, sakta börjar försvinna.