Andra dagen i Pyrenéerna vaknade vi upp och bestämde oss för att pröva på att skida lite.
Nere i dalen var det ingen snö, men däremot om man körde några kilometer uppåt mot topparna.
Hela julen när vi var hemma på Åland gick vi och väntade på att snön skulle komma, men den kom först när vi åkte på söndagen efter nyår, så Juni gav till ett tjut av lycka när hon fick se allt de vita på marken. Däremot tog det ett tag att övertala henne att snön är kall och man måste ha vantar på sig.
Mössan däremot var det inga problem att få på. Det är kusin Malvas gamla mössa. Junis stora idol.
Vi hade ingen pulka men det gick lika bra att glida ner på overallen som kom i den finska babylådan. Så praktiska saker i den alltså. Detta är andra året vi använder overallen. Det är som om den växer tillsammans med Juni.
Jag och Edu turades även om att göra några åk ner för backen, vilket först var lite skakigt, men sedan jättekul.
Allra bäst tycker jag om att sitta i liften och enbart höra ljudet av de tomma liftarna som skramlande återvänder från toppen. Det påminner mig om sportlov när jag var liten, om varm choklad i backen och om nyskalad apelsin. Jag nästan känner doften av ved i skidstugan på kvällen och blir alldeles varm av minnet av den trygga, sköna känslan av att vara hela familjen tillsammans. Lediga på semester.
Liztigt 