Söndagkväll och vi har varit här hemma och slappat i lägenheten sedan i eftermiddags. Det är viktigt att även ta semester från semester med jämna mellanrum när man är ute och reser, tycker jag. 

Här kommer några bilder från vad vi har gjort de senaste två dagarna. Vi bor som sagt i utkanten av Split och har även hyrt bil i några dagar för att göra korta dagsutflykter för att se oss lite omkring. 

Igår åkte vi söderut mot Dubrovnik-hållet till en liten by som heter Brela.

Havet var så där turkosblått som jag sett på bilder innan vi åkte hit

och jätteklart. Juni gillade det eftersom man såg botten och vågorna var små. Det är nästan som att simma i en pool. 

Och överallt dessa fantastiska vita stenar som jag föredrar framför sand som letar sig in överallt. 

Det enda knepiga var att hindra den här finisen från att sätta dem i munnen. 

När Edu tog över den sysselsättningen hoppade jag i. 

Stämningen i Brela, som är en gammal fiskeby, var både lugn och avslappnad. Jag vet inte om det beror på att vi reser utanför högsäsongen men det var så skönt. 

Lunch åt vi för några euro på ett billigt hak vid stranden. Mitt bästa tips om ni som oss har barn som inte är så förtjusta i nya smaker, är att beställa mat på restaurangen men ta med komplement som ni vet att de gillar. Juni smakade i alla fall lite  kyckling och åt sig sedan mätt på gurka, morot och majs som vi tagit med oss. 

Ett annat tips som handlar mer om att själv få äta i lugn och ro är att ha en hel hög med klistermärken med sig och en anteckningsbok att sätta dem i. Det höll Juni på pilla med i en timme medan vi drack kaffe vid stranden. 

Sedan vaknade Hjalmar från sin eftermiddagsvila och vi körde hem. 

Imorse vaknade vi och bestämde oss för att köra norrut istället till Trogir, som grundades på 200-talet och är med på Unescos:s världsarvslista. 

De små labyrintliknande gränderna består nästan uteslutande av vit sten som kommer från gruvorna i bergen här i närheten. 

Mycket turister men ändå idylliskt om man tar sig tid att spana in mellan husen.

Det är så häftigt hur någonting kan vara så gammalt och ändå bestå. 

Juni tyckte först att det kanske inte var det allra roligaste att promenera omkring men så började vi fantisera om slott och drottningar och kungar och därefter fungerade byn perfekt som rekvisita för hennes sagovärld.

❤️

Till lunch provade vi på svart risotto

och risotto med skaldjur. Det italienska inflytandet märks verkligen i maten här och det var så gott. 

Gött, som Heidi brukar säga, var det också med två barnstolar så att alla satt still en stund vid matbordet. 

På väg ut ur stan sprang vi sedan på en fin matmarknad 

som påminde mycket om dem i Spanien.

Överlag märker man att Medelhavsländerna har mycket gemensamt.

Framförallt när det kommer till maten. Som de här korvarna, osten och skinkorna 

och frukt och grönsakerna.

På vägen hem hann vi med ännu en kaffe

vid en liten bar vid stranden. Som tur var det bara vi där så Juni kunde vila en stund i soffan

och Hjalmar slå sig till ro på golvet.

Sedan rullade plötsligt värsta ovädret in med skyfall och åska. Och det var då vi skyndade  oss hem.

Kram!