I tisdags morse vaknade alltså jag och Edu i San Sebastian i Baskien och därmed hade vårt matäventyr börjat.

Bardiskarna där är totalt fullproppade med så kallade Pintxos, små tapas på bröd gjorda av alla möjliga läckerher.

Här pintxos med lax

Pintxos med torsk och pesto

Husen, balkongerna och gatorna är väldigt vackra San Sebastian, men på ett annat sätt än i Barcelona.

Överhuvudtaget känns Baskien lite mer som England eller Irland med regnigt klimat vid Biscayabukten. Det är grönt, dimmigt och lite magiskt.

och melankoliskt på ett fint sätt.

På samma gång är det värsta surfarstället eftersom vågorna är så stor och långa här.

Vi tog sovmorgon och knallade sedan ner på stan lagom till lunch.

Det fanns så mycket gott att välja mellan så jag nästan fick ångest;)

Många jämför San Sebastian med Nice och Cannes med en lika känd strandpromenad längs den berömda stranden La Concha, vilket betyder snäckskal.

Jag gillar framförallt hur floden rinner genom stan och

den vackra bron i centrum av stan som förenar de gamla kvarteren med de mer moderna. Jag tänkte också så mycket på när jag och Carro var här ifjol på filmfestivalen. En annan väldigt rolig resa.

San Sebastian är mycket glam, playa, café, stjärnkrogar och shopping, men stämningen känns även avslappnad på något vis.

När solen tittade fram en stund tog vi en lång promenad

ända ut på udden

där de dramatiska havet nästan sköljer över en.

Där ute finns ett vackert konstverk som heter havets kammar, eftersom det sägs att verket kammar vinden och havet innan den når fram till stan.

Jag var så förtjust i allt och skrattade bara när det började ösregna.

Tillbaka inne i stan satte vi oss och tittade på människor en stund

och gick sedan åt ännu mera pintxos till middag.