Hej på er! Ledsen att det varit så tyst här på bloggen den senaste veckan. I söndags flög jag och Juni hem och sedan dess har det varit fullt upp med jobb som måste bli klart, besök hos barnmorskan och förberedelser både inför jul och bebis.

Men det är så skönt att vara hemma på Åland nu. På torsdag kommer Edu hit och då hoppas jag kunna ta jul och ledig och bara slappna av i väntan på det som ska komma.

Tänkte jag skulle uppdatera er lite om graviditeten, eftersom flera av er bloggläsare här på Åland har varit så gulliga och kommit och gratulerat mig på stan och några kommit med frågor och funderingar.

Vilken vecka är du i nu? 

Vecka 35 + 5 dagar.

När är du beräknad? 

Den 17 januari

När fick du reda på att du var gravid? 

I maj samma dag som jag skulle ha fått min mens. Jag var så otålig så jag testade redan samma dag på en toalett ute på stan. Det kändes som vi hade försökt så länge och i och med missfallet och allt så upplevde jag väntan som ännu längre tror jag. Därav ivern.

Hur gamla var du och din partner då? 

Jag 37 år och Edu 42 år. Ibland får jag sådan ångest att vi är så gamla föräldrar och funderar över hur gamla vi kommer att vara när de är 20 år och 30 år och så. Jag vill ju vara med och pigg så länge som det bara går. Men på samma gång är jag väldigt tacksam över att jag inte missade det här med barn helt och hållet. Det var så nära att det kunde ha blivit så.

I vilken vecka var du då? 

I vecka 2. ( Eller 0 egentligen. Jag tycker det är så konstigt att man räknar veckodagarna från sista mensen och inte från ägglossningen när man faktiskt blir gravid.)

Hur tog du det? 

Jag blev så så så glad och på samma gång så så så orolig att jag skulle få missfall igen. Det gjorde att jag inte riktigt vågade ta till mig att jag faktiskt var gravid under de första tre månaderna. Varje gång jag gick på toaletten var jag livrädd att ha blod eller något liknande i trosorna.

Mådde du illa i början?

Nej, nästan ingenting och det var galet nog det som jag tyckte var så jobbigt, att jag knappt hade några symptom alls. Det gjorde hela graviditeten ännu mer overklig och svår att tro och lita på.

Hade du halsbränna? 

Nu har jag det, men då ingenting alls.

Är du känslig? 

Ja, det är nog den största påverkan som graviditeter har på mig. Jag var likadan med Juni. På ett sätt känner jag mig väldigt lugn och trygg i min gravida kropp och jag är så glad att slippa alla humörsvängningar som min mens vanligtvis ger mig, men jag är mer lättrörd och gråter väldigt lätt. Och eftersom jag är en väldigt känslig person från början så känns det ibland nästan lite extremt. Speciellt när det kommer till rädsla och oro. Jag vet inte när i mitt liv som jag oroat mig så mycket som den här hösten. Jag ser faror överallt. Och att flyga ska vi inte tala om. Det har varit tortyr på grund av ren panikångest. I söndags när vi landade på Arlanda var jag så lättad och tacksam över att vi kommit fram och att jag inte behöver flyga något mer under denna graviditet.

När kände du bebisens första sparkar? 

I vecka 20 tror jag. Det kändes som rätt så sent eftersom alla sa att man känner sparkarna tidigare under en andra graviditeten. Men sedan dess har jag kunnat slappna av och njuta av det jag är med om på ett helt annat sätt. Jag älskar att känna att bebisen där inne bökar omkring och lever.

Hur mycket sparkar den nu? 

Mycket! Nu rör sig hela magen och man kan se en hand eller en fot som trycker sig uppåt och utåt. Dessutom får jag ofta en spark mot ett revben eller något organ vilket kan ta riktigt ont. Ibland mot urinblåsan och måste då springa på toa på direkten. Men jag gillar det fortfarande. Jag tycker om att känna den där inne.

Vad oroar du dig för nu? 

Förlossningen. Att något ska hända mig eller bebisen och för smärtan. Många säger att de glömmer hur ont det tog, men jag minns hur fruktansvärt smärtsamt det var.

Under den senaste tiden har jag även börjat oroa mig för att förlossningen ska sätta igång innan Edu hinner hit. Jag har nämligen börjat få en hel del sammandragningar, speciellt på nätterna och när jag var till barnmorskan konstaterades att babyn redan är fixerad och ligger långt ner.

Dessutom har jag varit rejält förkyld i en vecka nu och igår fick Juni feber. Jag oroar mig för att bli försvagad av alla virus som går runt omkring så att jag ska ha mindre kraft för förlossningen och för att Juni ska vara sjuk när jag måste lämna henne.

Har du fått bristningar? 

Nej, inte ännu i alla fall.

Har du foglossning? 

Ja, och mycket mer än med Juni. Det kanske är så andra gången. Jag vet inte. Men det är inte så att jag lider av det.

Hur många ultraljud har du gjort? 

Massor. Grejen är att jag både gått på kontroller här hemma och privat i Spanien och där går man inte till en barnmorska utan till en gynekolog som gör ultra nästan varje gång. Det har varit bra för min oro om man säger så.

Vilka är dina favoritkläder just nu? 

Mjuka klänningar och gravidstrumpbyxor. Allt annat känns som det spänner åt. Till och med gravidjeans känns obekväma. Här hemma går jag runt i en lång, stickad röd klänning som jag älskar. Jag ska visa bild på den.

Vad äter du? 

Jag har inte mått illa under den här graviditeten men istället har jag inte varit sugen på knappt någonting. Och när jag äter blir jag mätt otroligt fort. Det gör att jag bara kan äta lite i taget. Jag äter därför mer av nödvändighet och njuter inte så mycket av smakerna, vilket är väldigt ovanligt för mig.

Hur sover du?

Ganska dåligt på grund av att jag är så stor och allt känns obekvämt. Dessutom är jag van att sova på mage och det går ju inte just nu. I går natt väcktes jag av en sammandragning som satt i ganska länge.

Övriga tankar

Jag är så så så tacksam att jag får vara med om det här en gång till!  Jag längtar så efter att träffa hen.