Vi vigde oss borgerligt och fina Isabel översatte till katalanska, så att också Edu skulle förstå..;) Sedan välsignade Kent Danielsson vigseln och höll ett så fint tal baserar på texter som jag skrivit om Edu och mig.
Sedan sjöng min före detta granne på Torggatan, Jakob Creutzfeld, Lars Winnerbäcks låt ”Jag hugger i sten” och ”More than words” av Extreme. Vi har lyssnat på de låtarna så mycket…
Juni var även med under vigseln en liten stund, eftersom jag tror att hon började undra vad vi egentligen höll på med där uppe.
Vi hade oroat så på förhand över vädret, men det var så fint och Edu viskade i mitt öra att det nog var hans pappa som fixat det från himlen. Och jag tror han har rätt. För det var som magi.
Jag stod där med Edus hand i min och kunde inte förstå att det var sant. Det är så många gånger i mitt liv som kärleken tagit så ont och jag har haft svårt att tro att den en dag ska vara någonting fint i mitt liv.
Därför var jag så lycklig.
Och sedan var vi gifta! Till tonerna av ”All you need is love” och med såpbubblor i ansiktet gick vi ner för trappan och mot sjön.
Det var så fint att se alla som kommit för att fira med oss och vi skålade i cava nere vid bastun och hälsade på alla.
Bästa Carro
Karin, Tone och Annica
Heidi och Mirjam
Ia
Lotta, Anna och Anna
Fina Renée
Lisa och Anders med min mamma
Min kusin Vendela
Jag
Edus familj
Martin och Malte
Och finaste Lina, som hjälpt mig så mycket med bröllopet och såg till att allt blev så bra. Här tillsammans med Janne och Tilde.
Liz Lindvall
Dagen innan…
Man kan säga att festligheterna började redan i torsdagskväll när Renée, Edu och jag åkte till hamnen sent på kvällen för att hämta alla fina från Barcelona. Det regnade, blåste, var 14 grader kallt och när de klev i land frågade de mig om de kommit till världens ände… Men där och då kände jag att de roliga hade börjat.
För bara några timmar senare, rätt så tidigt på fredagsmorgonen, stod jag med dessa två mitt på Torggatan. Helios och Noemi på Åland! Så overkligt och helt fantastiskt fint.
Jag och Edu tog med de två, Marc, Carro, Roman, Edus mamma, bror, Núria, Didac och Lluc på en rundtur genom stan medan solen lyste och vi började få hopp om vädret igen.
Efter att jag visat dem mina favoritställen gick vi till ÅSS och åt lunch och därefter vidare till Renée på mumsig fika innan det var dags att ta sig ut till Lemström och fortsätta med allt festfixande.
Ni vet hur jag brukar skriva om hur skönt det är när mina olika världar möts och det var så himla kul att se Noemi, Helios, Marc och Roman stå där på Åsa och Stefans altan, pussa och skaka hand med mina föräldrar, systrar, syskonbarn och åländska vänner.
Efter en stund kom även våra spansk/argentinska vänner Javi och Maria med färjan från Åbo. Vilken återträff!
Så småningom började även alla fina från Sverige dyka upp. Som Heidi, Mirjam och Björn
och Ulrica. Alla hjälpte till för vi hade så mycket att göra och fixa.
Här står Edu och förgrillar lammköttet som vi marinerat i citron, olja och örter
medan jag ringer och bekräftar beställningar, hämtar grejer och stämmer av saker inför morgondagen.
Bästa Lina hjälper mig med bordsplaceringen.
Och spanjorerna med allt lägga upp lufttorkad skinka på serveringsbrickor.
Barnen leker på gården och bastun står på för den som vill bada ta sig ett dopp i det blå.
Juni tillsammans med Ester.
Så efter ett tag dukar min kära syster Åsa upp en smarrig pastasallad och serverar öl, vin och bubbel till den som vill ha. Helt ärligt vet jag inte vad jag skulle ha gjort utan mina systrar och mamma och pappa den senaste veckan.
Renée och Christian öppnar upp sitt hem och tar hand om Edus bror med familj, hos mamma och pappa bor Junis farmor Rosa och vi invaderar Åsa och Stefans hus och gård i flera dagar men de säger att det bara är roligt.
Därtill är det så många andra jag vill ge ett stort tack! Jag ska berätta mer om dem längre fram.
Mina syskonbarn.
Vi dukar upp i tältet och så småningom börjar de mesta se klart ut.
Då erbjuder sig Stefan att skjutsa våra spanska gäster hem till stugbyn sjövägen.
Medan vi andra vinkar hej då från bryggan.
Så fin första dag på festligheterna.
Jag fortsätter fixa med saker men vid 12-tiden lägger jag mig i sängen. Tyvärr kan jag inte somna. Hela huvudet surrar av tankar och bilder. Men det gör ingenting. För jag vet att det bara är roligheter som väntar.
My life through the camera of Carro
Jag är så van att alltid gå omkring med kameran i högsta hugg, men den här veckan när Carro varit här är det hon som dokumenterat mitt liv. Hon är så superduktig på att fotografera. Här får ni en liten smygtitt.
Liztigt 