Kärlek som gör ont
Jag har skrivit om det här många gånger och det jag alltid skriver är att:
Kärlek ska inte göra ont. Kärlek lämnar plats för två individer att vara sig själva, tillsammans. Att växa tillsammans och skapa ett gemensamt liv. Kärlek kan så klart även innehålla passion, men inte enbart. Kärlek och sunda relationer är trygghet, vanan vid att vara tillsammans och må bra av det.
Det finns alldeles för många relationer där man lastar varandra med skuld. Det är ingen schyst kommunikation. I en bra relation kan kommunicera med varandra och man gör det på ett schysst sätt för att man är rädda om varandra.
Men, jag vet. Det är så lätt att fastna i skulden, i diskussioner kring vem som har rätt och fel.
Så om kärleken tar ont måste man försöka
sluta gräva i skulden och bara konstatera att det inte funkar, för att man vill ha det bättre i sitt liv.
Men det är så svårt. Det är hemskt att släppa taget.
Ångestfyllt. Vilket gör det så lätt att man hakar fast och fastnar i något destruktivt.
Det är mänskligt.
Men ändå måste man bara försöka ta sig igenom processen att lämna, det finns inga genvägar
och man kan tro att det är förlösande om man bara lyckas få den där killen eller tjejen
att bli bra, att man ska visa att man själv är bra och så vidare.
Men det är inte så ett förhållande ska vara, det är inte så kärlek är. Kärlek är inte att kränka varandra. Kärlek är inte att försöka få den andre att känna sig dålig och skyldig.
Man måste släppa funderingarna kring vad den andra personen tycker om en.
Det är läskigt, men när man släpper så händer det bra saker, ni kommer inte falla och det kommer inte göra det mer illa än om ni håller kvar. För ofta har man ingenting i det förhållandet att göra, inget man behöver laga, inget att fixa.
De man behöver är att ta hand om sig själv. Bygga upp gränserna, tycka om sig själv och få upp självkänslan igen
och sedan lära sig vad kärlek är och vad ett bra och sunt beteende är och att man inte nöjer sig med mindre än något som är sunt och bra. Det är inget litet projekt, jag vet. Men det är den enda vägen. Ut! Till en bättre plats.
Tankar fram och tillbaka, minnen och funderingar – det kommer man nog aldrig ifrån.
Så länge man har möten med människor så blir det ju så.
Speciellt med dem som varit inne i ens hjärta och ibland längre än så, som har varit i ens själ.
Det har ju varit som en slags symbios.
Och att bryta den är ju som att ta bort någonting från en själv.
Och ont gör det.
Man värker ut allt.
Och man får sakna, man får sakna de fina ögonblicken, man får sakna det som inte blev
Men man måste ändå försök släppa! Släppa taget!
SUND KÄRLEK SKA INNEHÅLLA:
Trygghet – att du kan räkna med stöd och en trygg famn och inte behöva vara rädd för att stå helt ensam.
Säkerhet – att du kan räkna med din partner och inte ska behöva känna dig rädd för hur hen ska reagera.
Omsorg – att du ska känna att den du är tillsammans med är lika mån om att ni ska ha det lika bra i relationen.
Respekt – att du aldrig ska behöva behandlas på så sätt att din partner sätter dig på undantag eller skriker fula saker åt dig.
God vänskap – att han/hon behandlar dig som en vän och inte som en fiende.
Empati – även om hen själv inte är i samma situation som du och inte gått i dina skor, så har din partner möjlighet att sätta sig in i att du har det svårt istället för att vara kall och oförstående.
Stabilitet – du ska inte behöva känna att den du är tillsammans med säger en sak för att sedan handla helt tvärtemot.
Uppskattning – du ska känna att den du är tillsammans med är glad att vara tillsammans med en fin person som du, att hen lyfter upp dina goda sidor istället för att håna, förlöjliga och klanka ner på dig.
Acceptans – att din partner inte kräver det omöjliga av dig och sätter upp högre krav på dig än vad hen själv kan leva upp till. Att han/hon inte ägnar sin tid till att döma dig.
Frihet – att du har rätt att röra dig i livet. Ingen människa har rätt att begränsa dig så att du känner att du inte kan fortsätta ditt sociala liv. Du har rätt att umgås med dina vänner, du har rätt att använda din mobiltelefon, du har rätt att använda din dator osv. Självklart har du också rätt att röra dig i ert hem som du vill, du får resa dig upp från ett rum som hen är i för att gå in till ett annat – du behöver inte be om lov! Du är lika fri i ditt rörelsemönster som din partner är.
Bekräftelse – alla människor behöver bekräftelse så låt inte den du är tillsamman med att det är något fult och låt honom därför inte säga åt dig att du kräver för mycket. I en sund relation ger man varandra bekräftelse och det kommer naturligt eftersom man vill säga ja och lyfta fram den man älskar och är rädd om.
Öppen kommunikation – du ska våga berätta saker för den du är tillsammans med utan att vara rädd för att hen ska döma dig, anklaga dig, skrika åt dig, sparka och slå på “döda ting”, slå dig eller på annat sätt straffa dig.
Sex som är ömsesidig njutning – du ska känna att den du är tillsamman med är rädd om dig, att hen inte bara tänker på att själv på tillfredsställelse för att sedan lämna dig osäker, rädd och ledsen. Om din partner ena stunden kan tänka sig att ha sex för att i andra stunden svika dig är något mycket fel i hens beteende. Du ska heller aldrig behöva känna dig tvingad till att ha sex – en sund person vill inte och har inte sex med en någon som inte vill.
Om många av de här sakerna saknas i ens relation kan det vara värt att fundera över om man inte skulle klara sig bättre på egen hand. Jag menar det ska ju vara en tillgång att vara två.
Detta var mitt svar på den elfte luckan i Emily Dahls julkalender.
På julannandagen var vi återigen hos Åsa och Stefan men då samlade hela släkten från pappas sida. Vi börjar bli rätt många nu…och det är så roligt att få se alla på en och samma gång.
Med mellandagarna kom lite lugnare tider. Vi var ute rätt så mycket.
Liztigt 