Hej på er! Jag har just varit på en kort promenad i vårt kvarter och nu slagit mig ner på ett kafé i närheten för att jobba en liten stund medan Hjalmar sover i vagnen. 

Min mammaledighet är slut nu och nu kör alla projekt jag haft på is igång igen och det är nog därför jag känt mig lite stressad i veckan. Flera nätter har jag vaknat av stress i magen och gnisslande tänder. Det är aldrig ett bra tecken. 

Liksom allt annat har det här med att vara sin egen och hemma med små barn både sina fördelar och nackdelar.

Tack vare att jag är frilans har jag kunnat vara hemma så mycket med Juni som jag velat. Med hjälp av först Lina och sedan Nora som bott hos oss här i Barcelona, farmor Rosa och mamma och pappa när vi är hemma på Åland har jag lyckats få till några timmar att jobba varje dag. Resten av tiden har varit vår. Min och Junis under hela tre år.

Det har varit fantastiskt och jag har älskat vår egen rytm. Inget stressande tidigt på morgonen. Mycket tid att bara vara. 

Men oj, vad stressigt det varit emellanåt för mig. Det har varit ett otroligt pusslande för att gå ihop och ibland har det varit helt omöjligt med sjuka barn och deadlines som inte går att vabba från. 

Nu vill jag kunna ge samma sak till Hjalmar men jag känner redan hur stressnivån stiger. Medan vi är här i Barcelona är Juni i parken och med Hanna, som bor hos oss nu. Det funkar jättebra. Jag har flera timmar att jobba när Hjalmar sover. Och sedan tid att gulla och gosa med honom under hans vakna tid. 

Frågan är bara, vad gör jag om han inte sover? Vilket såklart händer emellanåt… allt annat går att planera men inte levande varelser med olika dagliga behov. 

Häromdagen hade jag tänkt jobba två timmar medan han sov på förmiddagen. Men så vaknade han efter 40 minuter. Jag var då mitt uppe i en artikel som måste in följande dag. Medan han kröp omkring på golvet försökte jag skriva med ena handen och ha koll på honom med ena ögat.

Det blev alltså varken jobb gjort eller någon gosstund. Utan bara dåligt samvete och stress. Till slut gav jag upp. La mig på golvet och pussade på honom och skrev det sista klart på kvällen när han och Juni somnat.  

Men inte heller det är hållbart i längden. Jag måste efter en lång dag med jobb och barnen bara få några minuter i soffan när jag stirrar framför mig och inte tänker på någonting.

Jag har ingen lösning på det här utan ville bara ge er en inblick i en frilansares vardag och fråga efter era kloka tankar kring det hela. Kom jättegärna med råd! 

En sak jag insett själv är att jag måste försöka släppa allt jobb och sluta stressa över det under  Hjalmars vakentid. För annars missar jag det jag helst av allt vill, vara med honom. Och inget mer jobb blir ju heller gjort bara för att jag tänker: när ska jag hinna? När ska jag hinna?

PS! Nu är det säkert många som undrar, men varför har du inte någon att ta hand om honom medan du jobbar? Men grejen är att han bara är 9 månader gammal, jag ammar honom rätt så mycket fortfarande, vilket jag vill och framförallt VILL jag vara med honom. Och dagarna han sover som han ska fungerar upplägget alldeles utmärkt. Det är mer oron för att han ska vakna och det inte ska funka som stressar mig.

Det kan mycket väl vara så också att jag är en person som vill alldeles för mycket på en och samma gång. Som vill ha allt oavsett om det är möjligt eller inte. Vem vet? 

Och så undrar jag en sak till: hur många män försökt driva ett eget företag och ta hand om barnen på samma gång? Varför känner jag bara till kvinnor. Och förresten hur gör alla de kända kvinnorna som bloggar och förläser och driver företag på egen hand och ammar i pausen av tv-inspelningar och så. Jag förstår inte hur de får till det och ändå liksom verkar hinna med att ha ett liv och träffa kompisar och pussa och mysa med sina partners. Jag önskar de kunde berätta för mig! ❤️