Vikten av en värmande hand

Jag har varit en del på sjukhus den senaste tiden här i Barcelona och förutom att jag fått jättebra vård, så har jag känt mig väldigt väl omhändertagen. Det brukar jag känna mig hemma på Åland också och enligt egen erfarenhet så är många läkare och sjuksköterskor helt fantastiska vart man än hamnar på sjukhus i världen.

Det jag däremot reagerat över är all fysisk kontakt läkare och skötare gett mig här. En hand på pannan och frågan: ”hur mår du?”. En varm hand på min och orden: ”du behöver inte oroa dig ”. En lätt smekning över min kind och: ”Nu är vi snart klara.”

Det har gjort mig så lugn.

Och det har fått mig att tänka på det här med beröring, hur viktigt det är. Att vi alla fått höra att nyfödda bebisar behöver beröring för att överleva, men kanske behöver vi det också. För jag har inte bara känt mig lugnare för att de visar omtanke och bryr sig, utan det har känt som om något fysiskt hänt i min kropp. Som om värmen från en annan människas hand på riktigt har en avslappnade effekt. Rent kemiskt. 

Så nu vill jag  krama om mina kära ännu mer och framförallt inte glömma bort vikten av det. För det är så lätt hänt, att kramar och pussar försvinner bland tvätthögar och diskmaskiner som ska plockas ur…

 När de istället borde vara prioritet nummer ett!

High on life

the-dream-the-bed-1940Jag har längtat hem de här dagarna. Det gör man alltid när man ligger på sjukhus. Men jag måste säga att vården jag fått har var helt fantastisk. En läkare kom hem till mig mitt i natten, snabba ryck på akuten, kontroll från topp till tå med röntgen, datatomografi, ultraljud, ja allt för att ta reda på vad som hänt.

Min familj och vänner brukar skämta med mig om att jag borde skriva en guide om olika sjukhus runt om i världen eftersom jag legat på så många och en del har varit fruktansvärda. Men Sant Pau i Barcelona var bra, vilket betyder mycket när man är sjuk och rädd.

968_big

Andra saker som hjälper mycket är att ha en fin person i sitt liv som står och hänger på låset när besökstiden börjar för att hålla sin hand i din, bästa vänner och familj som sms för att höra hur man mår och framförallt världens bästa storasyster till läkare som man kan ringa till mitt i natten och ställa alla möjliga frågor om medicinska latinska termer, oro och krämpor och bara få lugna, varma svar tillbaka.

Jag var så otroligt lycklig när jag i fredags fick klä på mig mina vanliga kläder och kliva ut i den varma, sköna luften och känna allt vanligt liv runt omkring mig. Jag vet inte om alla känner så, men jag blir alltid så hög på livet när jag varit instängd så där i en värld som på ett sätt bara handlar om överlevnad. Det är som om allting doftar starkare sen, smakar mer, lyser kraftigare och går rakt in i mig.

Framförallt tänker jag på alla som är kvar där inne. Som kämpar, har ont och får sorgliga besked. På vägen ut gick jag förbi väntrummet. Som en befängd kontrast till min glada och lättade uppsyn satt där inne femtio nya trötta ansikten och försökte stötta upp himlen med hopp och mod. Det får en att tänka…

frida-4

Det finns så många klyschor, som är sanna;

Livet är nu. Vänta inte med vad ni vill göra. Man vet aldrig vad som händer. Imorgon kan allt vara borta eller i alla fall förändrat. Så lägg inte ner onödig tid på saker som inte betyder något. Framförallt inte på vad andra ska tycka och tänka. Bara lev, njut och gör och vad du vill med dem du vill. Ta hand om dig själv och varandra. Var dig själv. Prioritera rätt. Säg det du tänker och tycker. Våga hoppa! Ta chansen! Ta inte saker för allvarligt. Bestäm dig för något och pröva.

Älska!