gravid

Från ett till två

/ Liz Lindvall / Leave a comment

Juni har varit förkyld hela veckan och på natten ligger och nära, nära intill mig och snörvlar. Hennes lilla, späda kropp höjs och sänks av varje andetag och jag tänker på hur fort allting gått och hur liten hon fortfarande är. Hon som kom mitt i sommaren när det var varmt, soligt och hett ute och som gjorde mig till mamma.

Nu kommer det snart att bli annorlunda. Inom kort är vi fyra i familjen. Varje gång jag på riktigt har tid att stanna upp och tänka på bebisen i magen så börjar jag gråta. Jag som inte ens trodde jag en dag skulle bli mamma…

Min tacksamhet är gränslös. Min oro svagt bubblande.

Det är inte de ömma bröstvårtorna, skriken, de kalla kaffet och alla vakna nätter som berör mig, utan sorgen som också finns mitt i allt det här förträffliga. Varje början har också ett slut. Tiden som mamma till ett barn är snart över och kommer inte tillbaka.

Denna gång mitt i januari när vintern är som finast och kallast ska jag föda ett till barn och själv förvandlas till tvåbarnsmamma. Jag tänker på allt som ryms inuti det. All denna oro och all denna kärlek som väntar på oss. Det är så skört och vackert och så omskakande fint.

skarmavbild-2016-11-17-kl-11-22-55

 

 

 

 

 

 

3,5 månad kvar…

/ Liz Lindvall / 2 Comments

Bästa Tiina har varit i Barcelona en vecka och deltagit i en fotokurs med inredningsfotografen Pia Ulin från New York.

Tiina har bott hos oss och det har varit så roligt att få visa henne mitt Barcelona och vår vardag här.

Häromdagen gick hon till och med på en spansk yogaklass på mitt yogaställe. Och igår efter min yogaklass väntade hon utanför på mig med sin kamera.

Stället är så speciellt för mig eftersom jag även gick på gravidyoga där när jag väntade Juni. Ljuset var så fint vid de stora fönstrena och Tiina tog lika fina bilder som alltid.

Jag blev så glad för fotografierna är så fina att ha sen som minne. Speciellt denna gång när vi redan har en liten och det är så fullt upp hela tiden att vi glömmer bort att fota den växande magen, som redan nu börjar bli riktigt stor. 🙂

Hoppas ni alla har en skön lördag! Kram på er!

Nine months

/ Liz Lindvall / Leave a comment

IMG_5249 IMG_5251

Jag är i vecka 42 nu, 12 dagar över tiden och jag mår förvånansvärt bra. Förvånad eftersom jag trodde att jag med min addisons sjukdom skulle få det tufft. Men häromdagen simmade jag 40 minuter i simbassängen och gick en 1,5 timmes lång promenad, utan att ens få ont i ryggen. Och så har det varit nästan under hela tiden. Det är så konstigt, men det är som om min kropp verkligen stortrivs med att vara gravid. Hormonerna är lugna och jag känner en inre frid och styrka.

Nu, så många dagar efter beräknat datum, börjar så klart frustrationen smyga sig på. Jag vill ju träffa och lära känna den som är där inne. Men jag är också så glad över att jag mår bra och att bebisens hjärtslag slår starkt och fint på kontrollerna.

Bilderna ovan tog jag direkt efter att jag hade berättat för Edu att vi väntar barn. Ser ni glädjen i ögonen? Jag känner mig lika privilegierad, nu som då, över att jag får vara med om det här. En känsla av tacksamhet som varit viktig för mig att behålla under hela graviditeten. Och det är den känslan som ger mig styrka, tror jag.