Oj, igår var en riktigt krångeldag, så i dag försöker jag ta det lite lugnare. Min mejl fick av någon anledning någon sorts knäpp och började skicka samma mejl flera gånger, det gick inte att bifoga en endaste fil och flera mail studsade tillbaka direkt i outboxen. Oturligt nog var det även en viktig leveransdag med flera deadlines, så ja, jag satt här och slet mitt hår ett bra tag, men nu har allt som tur är löst sig.

På kvällen var vi sedan på den spanska föräldrarkursen för sista gången. Totalt har vi gått fyra gånger och jag har gillat den, trots att den nog är rätt så annorlunda från den hemma. Jag skrev ju tidigare att vi skulle ha träningskläder på oss. Det är för att vi varje gång har fått träffa en fysioterapeut som gett oss olika träningsprogram. Vi har fått lära oss allt från hur vi ska sitta, stå och gå nu under graviditeten för att inte få ont i ryggen till profylax-andning, knipövningar efteråt och olika slags massager som ens partner kan göra för att hjälpa till och lindra smärtan. De har överhuvudtaget gett rätt så praktiska råd och fokuserat mindre på den känslomässiga biten.

I går pratade vi om dem första 40 dagarna efter förlossningen som de kallar för karantänen. Ett begrepp som jag tror att vi även hade oss  förr i tiden. Tiden beskrivs som helig och privat. En tid för att återhämta sig från förlossningen, lära känna sitt barn och komma in i föräldrarollen. Därefter kan man kan börja återvända lite mer till livet igen, komma in i rutiner, bli mer aktiv och social.

Jag vet inte vad som är rätt eller fel, eller bra eller dåligt, eftersom jag saknar all erfarenhet, men det är intressant att få höra olika perspektiv och inte bara bli serverad en lösning. Och så tycker jag det är nyttigt att lyfta blicken och titta på hur saker och ting fungerar utanför sitt eget hemland. Det är så lätt att tro att vi alltid gör bäst, medan sanningen snarare är att vissa saker gör vi bättre och andra sämre.