Boktips för barn

Hej på er! Nu har jag läst boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två!: om genusmöjligheter och genuskrux i vardagen” av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Tack för tipset här på bloggen. Jag tycker den förklarar bra vilka könsfällor man lätt fastnar i och bäst av allt är att den ger konkreta och bra tips på hur man kan göra och tänka annorlunda. Här har jag valt ut några av mina favoriter, men jag rekommenderar er verkligen att läsa hela boken:

Visa alla barn mycket närhet, speciellt pojkar, och låt dem få gråta ut i famnen.

Byt orden tjejer och killar. Prova att använda barn istället.

Prata om aktiviteten istället för könet på de som leker ”här är fotbollsfantasterna, här är ritgänget, här är badbusarna, och här är byggkompisarna”.

Studier har visat att vi prata mindre med pojkar och att det därför får svårare för att uttrycka sig. Sök ögonkontakt med alla barn, speciellt pojkar, när du pratar med dem. Ett bra sätt är att sätta sig ner på huk eftersom du då kommer på samma nivå som dem.

Ställ specifika snarare än generella frågor till barn som inte har så lätt att uttrycka sig. Istället för att fråga vad barnet har ätit kan du fråga: ”vad var det godaste på din tallrik, vilken färg var det på grönsakerna du åt, vilka var det mer som satt vid ditt bord.”

Visa dina barn att du också gråter när du är ledsen och att det är en känsla som finns och något som går över. Sätt ord på dina egna känslor. ” Nu är jag ledsen. Nu gråter jag för jag är ledsen men det går över om en stund. Nu känner jag mig sur och behöver vara det en stund.”

Låt framförallt pojkar gråta och hjälp dem att sätta ord på sina känslor. Släta inte över utan var nära, håll om och låt det ta tid så visar du att det är okej att vara ledsen. Hjälp även till att sätta ord på känslorna. Berätta att det är bra med tårar eftersom det ledsna kommer ut och inte behöver stanna i kroppen. Filmer och böcker kan vara bra som känsloförebilder. Berätta för ditt barn om situationer där pojkar och män gråter när de varit ledsna.

Låt barnen få vara både arga och ledsna i famnen. Då visar du att båda känslorna är okej eftersom du kan vara med och dela dem.

Istället för att säga ”du får inte slåss”, håll om barnet och säg lugnt ”vi slåss inte”. Då bekräftar du barnets känsla samtidigt som du undviker att skuldbelägga. Du förmedlar även att det inte är okej att slåss fastän man blir arg.

Lär barnen göra förlåt istället för att snabbt säga förlåt. Att göra förlåt kan vara att blåsa på det onda, ge en kram eller hämta ett gosedjur till barnet som behöver tröstas.

Uppmärksamma och sätt ord på egenskaper och aktiviteter snare än duktigheten hos ditt barn. ”Vad roligt att du bakat en kaka, vad uppfinningsrik du är, du är rolig, du är noggrann när du bygger, vilken hejar du är att klä på dig”.

Uppmärksamma framförallt flickor för andra egenskaper än deras utseende och kläder. ”Så roligt att se dig, Hur mår du i dag!”

Ge alla barn fysiska utmaningar. Bollekar, springlekar, dans och klättring. Att känns sin kropp, veta att den är stark och kan göra en massa roliga saker ger bra självkänsla.

När barn byter frisyr kan du istället för att kommentera utseendet, uppmärksamma att det skett en förändring. Nu ser jag ditt ansikte. Så roligt! Hur känns det att skaka på huvudet nu?

Prata med ditt barn om att tidningar och affischer inte är på riktigt, ungefär som du berättar om att en film med läskiga scener är inspelad i en studio och bara är på låtsas.

Feminismen ökar i krisens Spanien

IMG_3530
IMG_3528
IMG_3529
Nu kan den som vill läsa mitt reportage i tidningen Marthabladet om att att fler feministiska föreningar grundats i Spanien i och med den ekonomiska krisen.
Jag har träfat Clara, en ung, politiskt aktiv feminist här i Barcelona, som bland annat kämpat för att regeringens förslag att förbjuda aborter inte ska gå igenom. När vi möts firar hon och de andra medlemmarna i Assemblea de Dones feministes de Gracia. De hade just fått reda på att lagförslaget kastats.

8 mars i Spanien

IMG_9752

Hej på er! Hoppas ni haft en skön söndag! Det här en Clara. Hon är 25 år och kämpar i dag på internationella kvinnodagen liksom alla andra dagar för kvinnors rättigheter här i Spanien.

För inte så länge sedan kom det regerande regeringspartiet Partido Popular med ett lagförslag där de ville förbjuda aborter. Protesterna var många och som tur var gick lagen till slut inte igenom.

Jag och Clara träffades i höstas och då skrev jag en artikel om deras kamp i och med abortfrågan. Här är ett utdrag ur den:

Solen hade ännu inte letat sig in mellan husen på plaza Verreina i Barcelona. Den där kyliga dagen i februari i fjol. Marken var fuktig där kvinnorna låg raklånga på marken i sina vita liksvepningar. Den ena hade dött av inre blödningar efter en hemlig abort. Den andra av abortpiller, köpta på den svarta marknaden.

Kvinnorna var inte döda på riktigt, men ville med sin iscensättning visa vad som skulle kunna hända om regeringens förslag på en striktare abortlag gick igenom.

– Demonstrationen fick mycket uppmärksamhet och många höll med oss om riskerna. Ingen förstod varför regeringspartiet Partido Popular ville vrida tillbaka klockan 30 år i tiden och begränsa kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och liv. De ville förbjuda alla aborter, förutom när kvinnans liv är i fara eller om hon blivit våldtagen,  säger Clara.

Hon bär en blå jeansjacka till den lila tröjan och den lila kjolen. Med ena handen drar hon en shoppingvagn på hjul. Hon är 26 år och arbetslös socionom, en av de unga, kvinnor bakom feministkollektivet ”Assemblea de dones feminstes de Gracía”. Föreningen grundades i protest mot den nya abortlagen, som i september förkastades efter högljudda debatter. Kanske var det feministernas kamp och även protesterna utanför Spanien, som knuffade utvecklingen i rätt riktning.

– Fast egentligen tror jag inte att de bryr sig så mycket om oss. De var nog mer rädda för att att förlora röster inför nästa års val, säger Clara och berättar att de ändå firat lite grann.

– Lagförslaget var en allvarlig attack mot den kvinnliga kroppen och våra rättigheter. Det blev en ursäkt för oss att samlas och nu fortsätter vi. I och med den ekonomiska krisen behövs feminismen mer än någonsin. Det är framförallt vi kvinnor som drabbas hårdast.

Hon skakar på huvudet.

Lönerna sjunker och arbetsvillkoren blir sämre. Kvinnorna är de som har sämst avtal och ersättningar från början. Nedskärningar sker hela tiden inom barn- och äldreomsorgen och avgifter blir dyrare. Och det är främst kvinnorna som stannar hemma och ta hand om barnen och de åldrade föräldrarna.

– Det känns som vi går bakåt i tiden. Möjligheten för kvinnor att leva ekonomiskt självständigt minskar. Återigen. Och det obetalda arbetet i hemmet ges inget ekonomiskt värde, säger Clara, som inte är ensam om att vara bekymrad.

Antalet feministiska föreningar i Spanien har mångdubblats under de senaste åren och även kvinnliga nätverk skapas mellan olika regioner, byar och städer i landet.

Några av grupperna är knutna till universiteten och lutar sig mot en akademisk feminism, medan majoriteten startar på gatorna, i kvarteren, av vanliga människor som delar teorin och vill göra något konkret för att förändra situationen.

– Det plogar upp feministiska kollektiv överallt. De flesta är inte registrerade någonstans, men vi känner till varandra. Nästan alla är i min ålder, säger Clara.

Hon har även hört talas om två killgrupper som startat med de feministiska teorierna som förtecken.

– De klassiska könsrollerna är ju även väldigt begränsande för killarna. Vem orkar vara stor och stark hela tiden?

Womens Day

Hej allihop! Jag hoppas ni har en skön lördag. Jag har skrivit det här inlägget förr, men så här på kvinnodagen tänker jag att det är bra att bli påmind om vad feminism är igen:

Feminism är att man tycker att kvinnor ska vara jämställda männen. Att kvinnor ska ha precis samma förutsättningar som män på alla olika plan. På jobbet, i hemmet, i skolan och överallt annars. Att det ska vara rättvist.

Image

Men det betyder inte att kvinnorna vill vara “över” männen. Nej,  det betyder att vi ska vara precis lika mycket värda.

Feminismen är inte en enhetlig rörelse. Det finns socialistiska feminister, liberala feminister, radikala feminister, radikala socialistiska feminister. De olika rörelserna förklarar ojämlikheten mellan kvinnor och män på olika sätt och har olika idéer om hur vi ska komma till rätta med problemet. Kanske finns det en feminism som passar dig?

Image

 Skulle världen vara helt jämställd skulle man aldrig bedömas efter sitt kön utan personligheten skulle vara det allra viktigaste.
Men så ser det inte ut nu och det vill feminismen förändra.

Man kan vara feminist och ändå vara hemma och baka. En feminist vill inte att människor ska placeras i fack. De tycker att det ska vara lika självklart för en kille vill vara hemma och baka som en tjej. När världen är jämställd ska alla få följa sina drömmar oavsett kön. 

 Klart att det säkert har funnits ett knippe feminister som hatat män men det betyder inte att alla andra feminister gör det. Precis som att alla vänsterpartister inte är kommunister och precis som att alla andra fördomar nästan aldrig stämmer.

Feminister ifrågasätter just att bli intvingad i en mall.  Ska verkligen en sextonårig flicka känna ångest över att hon glömt att raka benen när hon ska hångla?  En feminist tycker till exempel att raka benen ska kännas som ett val och inte som en regel. Ingen ska behövas tvingas in i en utseende-mall. Då kanske en feminist väljer att inte raka sig om en ståndpunkt.

För det finns  ”spelregler”  som vi förväntas följa på olika sätt beroende på om vi är män eller kvinnor. Självklart spelar även ens egen personlighet in, men det finns en struktur, en så kallad genusordning, som att det inte riktigt är okej för män att visa att de gråter eller för kvinnor att ha ”för” mycket sex. På det här sättet kan både män och kvinnor bli diskriminerade, eftersom de bedöms utifrån hur ens kön ”bör” vara.

Man vet att det finns olika kroppsdelar och olika hormoner som skiljer oss åt.Men mer vet man inte. Men egentligen, spelar det här någon roll? När dömde vi senast hudfärger och länder i dessa teorier? Det som spelar någon roll är att alla ska vara lika mycket värda och ha precis lika stora förutsättningar att leva sina liv så som de själva vill.

Image

Många undrar om det verkligen är bra att helt ta bort manligt och kvinnligt?
Det är väl klart att man inte vill sudda ut några egenskaper som är bra, utan bara sudda ut att de hör till ett särskilt kön. Människor måste få mer frihet att utvecklas som individer och inte begränsas av vad som förväntas av dem på grund av att de är tjejer eller killar.

Det är feminister som har drivit fram att kvinnor har  de rättigheter vi har idag och det tycker jag inte att man ska glömma. 
Här är ett par exempel från Sverige. Märk att årtalen inte var för speciellt länge sedan…

1864 – Mannen förlorar laglig rätt att aga sin hustru
1872 – Kvinnan får själv bestämma vem hon ska gifta sig med
1921 – Första gången kvinnor får rösta
1946 – Avskaffande av kvinnolöner (kvinnolöner=lägre lön för kvinnor)
1964 – P-piller godkänns i Sverige
1970 – Jämställdhet inskriven i läroplanen
1975 – Kvinnan bestämmer själv om abort t.o.m. 18:e havandeskapsveckan
1980 – Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs
1983 – Alla yrken öppna för kvinnor – även inom försvaret
1991 – Jämställdhetslagen kommer till
2005 – Ny sexualbrottslag. I den förra lagen var det okej att våldta kvinnor som var jättefulla eller medvetslösa just för att de inte sa “nej” (svårt att säga nej om man är medvetslös..). I den nya lagen gäller inte det.