I lördags var ingen vanlig dag. Nej, det var lucia. En av mina favoritdagar på året, eftersom den är så himla mysig.
Melker, Olle och Malva kom upp till oss och Juni hade glitter i håret.
Och det bästa av allt var att Edu var här över helgen.
På kvällen åkte vi in till stan för att titta på luciatåget. När jag var liten var det så spännande och även i lördags kände jag julpirret i magen. Denna gång av nostalgi.
Glad lucia till er alla. Hoppas ni hade en mysig helg!
familj
Some time to breath
Jag sitter på kafé och lyckas föra ett samtal samtidigt som jag smuttar på en kopp te, trär på sockor och byter blöja. Det är fortfarande mycket att hålla ordning på, men allt känns så mycket smidigare nu än när allt var nytt, Juni hade ont i magen och sömnbristen höll på att äta upp mig.
”De första tre månaderna är tuffast”, sa många till mig och det stämmer. Nu tror jag vi är inne i någon sorts viloperiod, innan nya utvecklingsfaser träder in förstås…;)
Så jag pustar ut vid frukostbordet. Försöker minnas: Vad var det jag höll på med? Vad var det jag ville läsa? Kanske jag borde börja röra på mig? Träna någonting? Vad vill jag lyssna på för musik?
På samma gång är det svårt att slappna av när man väl får och mörker lurar i bakgrunden. Stressklumpen sitter kvar i magen av gammal vana. Det finns en massa saker som väntar på att-göra-listan… Och så oroar jag mig för mina kära. För att de ska må bra.
Det får mig att tänka på hur viktigt det är att krama om de man älskar, så ofta man bara kan. Jag tror inte att det går att ge för mycket kärlek. Jag har aldrig hört om någon som fått för mycket av det. I alla fall inte i form av omtanke och varma kramar.
All in one place!
Nu är inte enbart mamma och pappa här på besök utan även mina kära systrar och deras familjer. De kom i lördags och det är så härligt att vi alla är samlade.
Det jobbigaste med ett liv i exil är att jag saknar de jag tycker om så mycket.
Därför njuter jag i varenda cell just nu av att ha så många av dem runt omkring mig.
Och på samma gång vara tillsammans med Edu och Juni.
Renée 40 år
Fish in the sea you know how I feel – I am feeling good!
Vilken fantastisk dag det har varit här i dag.
Lagom till kaffedags knallade jag ner till min käraste Åsa för att bara hänga och prata strunt.
Malva var där så klart och hade en kompis på besök som hon lekte med.
Olle och Melker kom hem så småningom efter att de varit på födelsedagskalas.
Här är Olle.
Här är Melker.
Det var så skönt att bara vara i värmen och solen och inte göra någonting. Det var länge sedan jag tog det så lugnt.
Efter ett tag rodde vi ut med båten för att ta upp näten Stefan och Åsa lagt tidigare på dagen.
Jag älskar att vara ute på sjön även om det bara är i en liten roddbåt. Det finns inget bättre sätt att få sommarkänslor på.
Finaste Malva
Åsa håvade in näten och tre abborrar dök upp.
Sedan rodde Stefan oss
mot land igen.
och Åsa satte igång och rensa fisken.
Hon bestämde att det skulle bli kokt fisk till middag och satte igång med det medan
medan Stefan redde upp näten.
En sådan somrig dag mitt i allt. Det var precis vad jag behövde efter min dunderförkylning.
Det kan inte bli bättre.
Lucka 13; Berätta om ett minne från din uppväxt
Jag vaknar tidigt innan klockan ringer och smyger över till Åsas säng: ”Vakna, vakna!” Det skramlar från toaletten. Renée är redan uppe. Julstjärnan i hennes rum kastar ett rött ljus ut i hallen. Kvällen innan har vi förberett allt. På frysboxen i klädvårdsrummet står en låda med luciakronan, ljusen och de röda banden. Jag trär de vita linnet över huvudet och försöker stryka ut några skrynklor med handen. Glittret kliar och det kittlar i magen när Renée tänder mitt ljus. Sedan börjar vi sakta smyga upp för trappan. En svag sång som växer i styrka. Det knarrar från mamma och pappas säng. De är redan vakna, men låtsas sova. Skuggor från ljusets lågor fladdrar i taket. En dov stämning som stiger ur mörkret. Vi är framme vid sänggaveln. Nu tar vi i extra mycket.” Santa lucia! Santa lucia”
Liztigt 