Inlägget innehåller reklam

Juni kan kännas så stor nu emellanåt. Hon tittar på mig med irriterade ögon och säger: “nej, inte så där mamma! Jag menade så här!” och jag får en försmak av hur det kommer att vara i tonåren 😉

Igår var vi på ett prova-på-tillfälle på en gymnastikklass och vi föräldrar fick inte följa in. Inga problem för Juni. Hon klev in och vinkade snabbt till mig liksom för att säga “gå nu, mamma!”

Jag är så glad för att hon känner sig så trygg men känner på samma gång att allt går så fort. För fort, är jag rädd för.

Vad nu för fort är?

I nästa stund hoppar hon upp i min famn och vill vara liten och nära, nära.

Jag borrar in min näsa i hennes hår och känner min vansinniga och primitiva moderskärlek och jag tror mig börja förstå vidden av vad det innebär att vara förälder. Lite, lite grann i alla fall.

Den där känslan att allt är större än mig själv. Kärleken, ansvaret och oron.

Och det enda jag kan göra är att ödmjukt acceptera att det inte går att ha helt och hållet kontroll över något så stort.

Gillar ni förresten mina mina gula byxor?

De är från mina vänner på Dress Like Marie. Ifall ni också behöver något uppiggande, är det bara att spana in deras sortiment.

Under hela sommaren och fram till 31 oktober ger de alla mina läsare 10% rabatt på deras egen designade kollektion som ni hittar här. Det enda ni behöver göra är att använda er av rabattkoden LIZTIGT.