Precis just nu 

Hej på er! Redan onsdag. Juni däckade tyvärr i någon form av magsjuka i söndagsmorse så de första dagarna av den här veckan har försvunnit in i en dimma. Men nu mår hon bra och än så länge har ingen av oss andra drabbats. Vi håller tummarna! 😉

Annars har vi inte gjort så mycket. Igår höll jag en guidad tur här i Gracia för två fina personer från Åland och idag ska jag och Hjalmar iväg på yoga igen. Det är så roligt för han tycker det är så kul och skrattar hela tiden. 

Sommaren är här på riktigt nu och till helgen lovar de upp mot 30 grader. Vi ska som tur iväg till Costa Brava tillsammans med Edus bror och familj och mamma och sambo. När det är så hett är det skönt att vara ute på landet nära havet, speciellt med en liten bebis. Annars blir det att sitta inne i lägenheten med luftkonditioneringen på. 

Här nedan följer två roliga bilder. En första är tagen med Juni när hon var 3,5 månad gammal.Den andra är av mig och Hjalmar häromveckan när han var 3,5 månad gammal. De bägge är tagna av Ulrica. 

Som ni ser har varken min förkärlek för frukostar eller kuddarna i soffan ändrats så mycket. Inte heller frisyren så mycket eller min trötta jag-har-inte-sovit-ordentligt-på-tre-månader-uppsyn. Det är bara bebisen som är utbytt och antalet rynkor kring ögonen som blivit fler. 💋

Busunge

Vi har varit utanför stan i helgen och i lördagskväll satt jag utanför vår lilla stuga på campingen och jobbade. Inne i sovrummet låg Juni och sov för natten trodde jag…hon sov så sött tio minuter tidigare när hade lagt henne.
Men så kom en fransk kvinna förbi och sade: ”Vet du att din bebis står i fönstret och vinkar åt folk som går förbi.”
Jag bara: ”Va!”
Och så gick jag in i sovrummet. Där hittade jag Juni stående i sin säng framför fönstret, gardinen bortdragen och hon med huvudet ovanför karmen kikandes på folk. Som tur nådde hon inte så högt upp… annars hade hon kunnat trilla ut. Det var inte långt till marken, men ändå.
Hon är just nu så busig och livsfarlig. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne, men i magen kände jag skräck för vad som kunde ha hänt. Nu måste vi säkra alla fönster och dörrar, var vi än är. Jag är så tacksam för att ingenting hände.

Den franska tanten hade även tagit kort på Juni som jag fick. Hon hade underhållit dem ett bra tag! 😉

IMG_1587
IMG_1586
IMG_1580
IMG_1578
IMG_1581

Det är de små detaljerna som gör det…

Bild 2015-03-03 kl. 14.42Vi har trötta dagar här. Juni har hög feber och är dålig i magen, stackaren, och vi sover ännu sämre än vanligt. I morse när jag steg upp visste jag inte hur jag skulle orka ta tag i dagen så då

IMG_1226

satte jag på bra musik.

IMG_1230

tände några levande ljus

IMG_1222

städade upp lite

IMG_1224

och firade min onsdag med en liten chokladbit till morgonkaffet. Och det hjälpte! Jag känner mig kanske inte piggare, men mycket gladare.

So close to me

IMG_7423.JPG

Jag har fått en bebis som sover väldigt lite. “Nyfödda sover mest hela tiden, nästan 20 tim per dag”, sa många till mig innan. Men vår finis sover väldigt lite på natten och 5-15 min, högst en halvtimme på hela dan.
Eftersom vi har däremellan har problem med amning och magont går jag stundtals runt i ett zombieliknande tillstånd och vet knappt om det är natt eller dag och var jag befinner mig.

Ibland bara gråter jag eller skrattar hysteriskt. Och allt som oftast drömmer jag om att checka in på hotell. Sova, sova, sova mellan mjuka lakan. Under en hel helg. Helst en vecka.

Ändå, märkligt nog, är jag totalt vaken när det gäller henne. Som en beskyddande lejonhona, redo att attackera vem eller vad som helst som hotar att skada henne. Ständigt uppkopplad på någon slags direkt kommunikationslinje mellan min kropp och hennes behov. Utan några som helst tankar, reagerar jag. Instinktivt.

Det är märkligt, men nu förstår jag att det är den navelsträngen som är så svår att klippa sen.
Ansvaret att hon är så beroende av mig, kan kännas tungt att bära, men framförallt är det beroendeframkallande.

Jag behöver känna hennes doft intill mig för att kunna somna på kvällen, kanske till och med mer än vad hon behöver känna min.

Ps! Bilden har finaste Lina tagit.