Vi åker till byn Idiazadal, som sägs ha den godaste osten i Spanien. Några säger i världen. Vi vet inte förrän vi har smakat, bara att här finns det fullt av ostmakare som vunnit många internationella osttävlingar
och att de har en lång historia av osttillverkning. När vi kliver in på museet för ost i byn säger de: ”Här har vi lagat ost i över 8.000 år”. Hmmm…vet inte om det är sant men
I det här hälldes i alla fall getmjölken
och i den här lagrades osten i några månader innan den blev klar.
Vi får prova två olika sorter. En som är rökt och en vanlig men lagrad.
Vår supersympatiska guide berättar för oss att man röker osten av gammal tradition och för att det ger osten en vacker färg. Förr tillagades nämligen osten alltid i hemmet där eldstaden ständigt gav ifrån sig rök. Därför hade alla ostar en smak av rök då.
När vi fått reda på allt man bör veta om getost känner vi oss redo för att besöka en osttillverkare och far till gården som
ägs av de här tre bröderna. En av dem sköter getterna i bergen och två av dem lagar ostarna som vunnit otroligt många priser.
För flera år sedan vann de den här fina baskern från Baskien
för en getost lagrad i ett år som den här.
Vi fick kika in överallt och de berättade om lagring, temperaturer och annat intressant.
Här blir ostarna rökta
Och så här ser de ut när de är färdiga.
Jag mådde tyvärr för dåligt för att smaka, men vi köpte flera ostar hem som kommer att smakas med omsorg kan jag lova, lite längre fram.
Visste ni att det som oftast används för att tillverka osten är inte bara getmjölk utan även den tredje magsäcken av killingar, som slaktas när de bara är en månad gamla. Det fick mig att bli lite skeptisk. Det är så mycket man inte vet om det man äter eller inte tar sig tid att ta reda på.
Så här fina ser de i all fall ut när de är klara.
Lydia, vår guide
Ett otroligt intressant besök på vår härliga gourmet-resa.
Liztigt 