Allt som oftast handlar vår längtan om att bli älskade.

Älska mig. Tyck om mig. Säg att jag är duktig. Snygg. Säg att du ser någonting gott hos mig. Denna längtan syns vart man än reser. Över hela världen.

I barnet som visar upp sin teckning för sin pappa, i tonårstjejens röst som skriker åt sin mamma att hon är en elak kärring, i kollegans spydiga kommentar som biter som ett nålstick, i grannen som alltid stannar lite för länge och pratar strunt. I din älskades sko när han eller hon vänder på klacken och går därifrån.

Hela mänskligheten ropar efter bekräftelse.

– Tycker du att jag håller på att bli tunnhårig?

Det var en pizzabagare i Sydney som sa det där. Han var min chef på den lilla restaurangen i Bondi Junction, där jag jobbade i köket. Han var ofta elak och svårttolkad, tystlåten och med en tjock svart mustasch ovanför överläppen. Med en konstig vana att sjunga Beatles när han hackade champinjonerna försiktigt i tunna skivor: all you need is love, ta ta ta ta da, all you need is love!

Jag stod där mitt i köket med fritösens flott lukt rakt i näsborrarna och rörde allt vad jag kunde i tomatsåsen som höll på att bränna vid. Och det var då han sa det: tycker du jag håller på bli tunnhårig?

Konstigare saker än så har man hört i ett stressigt, på gränsen till kaotiskt, restaurangkök, men jag tänkte först att han sagt fel. HAN som knappt brukar lyssna på mig när jag skriker i hans öra att biffen ska vara välstekt, inte rå. Vill ha min åsikt angående sitt hår.

Men så möttes våra blickar och jag såg det: ledsenhen, osäkerheten, tvivlet.

”Säg att jag är bra. Säg att jag är duktig!”

Ropade hans ögon.

All you need is love. Så enkelt och svårt är det.

Hjalmar Söderbergh skrev i sin roman Doktor Glas:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist där på avskydd och föraktad. Man vill inge människan någon slags känsla. Tomheten skrämmer. Man vill ha en reaktion till varje pris.”

Och det stämmer så väl. Vår längtan efter att bli älskade och sedda kan ta sig i uttryck på alla konstiga vis.

Många gånger är det vår längtan efter kärlek som gör oss elaka.

Det är sorgligt tycker jag.