Jag och Edu bestämde oss för länge sedan att om allt skulle gå bra med graviditeten och allt, så skulle vi ha ett kalas för våra bägge familjer en dag i september. I söndags var den dagen. Junis dag.
Vi vaknade på morgonen, åt frukost hela gänget och sedan fixade jag, Edu och mamma och pappa i ordning allt medan de andra for och tittade sig lite omkring lite grann.
Vid klockan ett kom Edus mamma Rosa, hans bror Sergi och flickvän Nuría dit, tillsammans med barnen Didak och LLuc.
Sedan skålade vi i cava, körde igång grillen, åt tårta med Junis namn på, översatte mellan svenska, engelska, spanska och katalanska så vi blev alldeles svettiga, tog avtryck av Junis fötter och höll en liten välkommen-till-världen-ceremoni för henne. Allt var så fint och känslosamt, så jag kunde inte låta bli att gråta med jämna mellanrum. Mamma och Åsa också.
Allra finast var det när pappa höll ett litet tal, tackade för festen och sade ungefär så här:

Vi alla människor söker efter något i våra liv och inte minst du Liz. Du har alltid varit en sökare. Men nu tror jag faktiskt att du har hittat vad du letat efter. I ditt liv tillsammans med Edu och Juni. Det är vi väldigt glada för och även att få dela den här dagen med er. Genom er har även vi fått lära känna nya människor och upptäcka en ny kultur och nya platser, vilket i sin tur berikar våra liv. Tack för det!

De orden. De gjorde mig så glad.

Welcome to the world party for Juni in Bellcaire, Costa Brava, Spain. Both my family and Edus family was there. Such a beautiful day!

Jag har haft så fullt upp de senaste veckorna med hela familjen här att jag inte hunnit visa för er vad vi har haft för oss. Så låt oss titta på vad vi gjort:

Efter mamma och pappa varit här i Barcelona en vecka åkte vi upp längs Costa Brava till en liten by som heter Bellcaire, där vår vän Mark och hans syster har ett hus, som de hyr ut. Edu, jag, Juni och mamma och pappa anlände redan på fredagskvällen och tog det då riktigt lugnt.

 

Redan tidigt på lördagsmorgonen lyste solen varm och skönt och vi åt frukost på mamma och pappas terass, uppe på övre våningen. Sedan åkte vi till en strand i närheten, åt lunch och tog det lugnt innan vi började att förbereda middagen och allt inför att resten av gänget skulle komma.

Sedan plötsligt var de alla här! Så himla härligt. Jag var tvungen att nypa mig i armen för att fatta att det var sant. Allihop samlade på ett och samma ställe.

Vi serverade en välkomsdrink med vermouth och apelsin och skålade.

Familjebild! ( med Edu som fotograf)

När vi alla slog oss ner vi köksbordet för att äta av alla ostar, skinkor och korvar som vi hade dukat fram kändes det som vi var med i en italiensk film eller något liknande…

Och så här såg det ut efter kalaset. Mätta och nöjda gick vi till sängs.